Dags för bekännelser

Jonas Morian bloggar i dag på temat ’Ute ur garderoben’ – med bekännelser av populärkulturella favoriter som man skäms för att erkänna att man har.

Jag tycker inte att hans är så belastande, möjligen med något undantag, men gillar bekännelsetemat.

Det känns som om det blivit dags även på denna blogg att bekänna några bistra sanningar (långt i från alla förstås) om vilka kulturella referensramar och kulturella upplevelser som format min världsbild…

1. Jag kan inte få nog av dokusåpor: Robinson hade en anhängare i mig från första stund och än i dag gäller: det kan vara den värsta skit som någonsin har sänts, men om programmet har dokusåpa-stämpel är chansen stor att jag sett något avsnitt i alla fall.

2. När jag gick på högstadiet var jag med i ett rockband (jag spelade bas) vars huvudnummer var "I Can´t Get No Satisfaction."

Under första låten på vår största spelning någonsin (Hembygdsgården i Färila en familjedag, här snackar vi klassiska konserter) satt pappan till en av de andra i bandet och vred med fingrarna samtidigt som han tittade uppfordrande på mig.

Jag förstod inte vad han menade, jag tyckte att jag spelade rätt hyfsat.

Efter låten förstod jag, här kan vi sätta rubriken chock utan att överdriva, vad han syftade på. Min högtalare var avstängd – av min bas hade inte hörts ett smack.

Jag vill fortfarande gömma mig när jag minns stegen bakåt till den högtalaren mellan första och andra låten och knäppet när jag slog på den och alla i hela publiken förstod.

Det förföljde mig som en blamagegud i många år.

Till fromma för svenskt musikliv och som ett bevis på mitt kulturengagemang slutade jag spela en kort tid därefter.

3. Windy-böckerna av Elyne Mitchell har i mig ett stort fan.

4. Jag har läst alla delar i Lucy Maud Montgomerys Anne of Green Gable-serie. (De är rätt många, jag tror sammanlagt tio stycken, men det är bara de första som håller hög litterär kvalitet)

Jag äger givetvis också videor med de tre tv-filmerna av Kevin Sullivan (inklusive den tredje, med ett av tv-produktionen påhittat händelseförlopp "Anne of Green Gables: The Continuing Story").

"I went looking for my ideals outside of myself and discovered it’s not what the world holds for you, it’s what you bring to it." Ja, ni förstår.

5. Jag tycker att Kevin Costner är en lysande skådespelare.

Det här behövde bli skrivet och berättat, som konsumentupplysning.