Ett framgångsrikt EU-toppmöte
Dagens huvudledare handlar om det lyckade EU-toppmötet i Bryssel. Ledaren börjar och slutar så här:
’Det vilade något av en sista chansen-stämning över förra veckans EU-toppmöte i Bryssel.
Om stats- och regeringscheferna, trots lång tankepaus följd av intensiva förhandlingar, inte hade lyckats nå en kompromiss kring det nya fördraget skulle det ha funnits en uppenbar risk att hela projektet fallit för gott.
Vid ett misslyckande hade unionen förmodligen långsamt dragit isär och börjat arbeta i två olika hastigheter – några kärnländer som skyndat före med fördjupat samarbete, andra som dröjt kvar, mer och mer i periferin.
Det hade inneburit en helt ny typ av union och sannolikt skapat handlingsförlamning vid gemensamma träffar.
Därför var det en ny stor utrikespolitisk framgång för Tysklands förbundskansler Angela Merkel att en uppgörelse till slut var möjlig.
Hennes rykte som tålmodig och skicklig förhandlare bekräftades. Lovorden från kollegorna runt om i Europa var ganska entydiga.
(…)
Att Sverige varit med och uppträtt konstruktivt i förhandlingarna, utan att spela någon framträdande roll, är ett gott betyg åt regeringens arbete.
Det är svårt att se några bra skäl att göra detta beslut till föremål för en ny svensk folkomröstning i enlighet med krav som framförts från en del håll.
Frågeställningen har inte karaktären av ja eller nej, och folkomröstningar ska inte utlysas i onödan i frågor som riksdagen med samma legitimitet kan hantera.
Att fördragsfrågan nu tycks vara på väg att lösas – förhoppningsvis ställer den fortsatta processen inte till med några överraskningar – ger unionen lite mer arbetsro och bättre förutsättningar att ta itu med stora framtidsfrågor.
Klimatproblematiken, arbetet mot den organiserade brottsligheten och utvecklingen av en hållbar energiförsörjning är tre exempel på brådskande utmaningar för ett EU som den här gången visade handlingsförmåga när det som bäst behövdes.’
