Arbetsmiljön i skolan del 2 – om ordning och reda

Skolornas arbetsmiljö är en väldigt viktig fråga. Den kan vi knappast uppehålla oss vid för länge.

Hörselskydd eller inte handlar framför allt om en bullernivå och en stöknivå, eller om närvaron av för många intryck, inte om mobbning och övergrepp som mycket av debatten annars brukar kretsa kring.

Jag tror dock att man måste börja i det sistnämnda.

Det är en befrielse att det nu i den politiska debatten äntligen börjar växa fram en konsensus kring åsikten att alla barn ska kunna gå trygga och säkra till skolan och att offren för våld och trakasserier inte längre ignoreras eller indirekt skuldbeläggs av en politisk majoritet.

Utan en grundläggande trygghet går det inte att skapa kreativa, lustfyllda, koncentrerade miljöer.

Som säkert har framgått är jag en anhängare av det mesta i den nya regeringens skolpolitik, både när det gäller omfattande åtgärder mot mobbning och ett återupprättat kunskapsperspektiv.

Men det finns en punkt där jag blir lite nervös av en del ordval hos alliansen, ett sätt att tala om ordning och reda som för tankarna till lydnad och disciplin.

Det är en avgörande skillnad mellan en ordning byggd på lugn, trygg och kreativ arbetsmiljö och en ordning byggd på disciplin.

Och det är viktigt att inte förväxla outsiderskap, bohemeri, självmedvetenhet och ovilja inför konventioner med oordning och bråk.

Jag upplevde under min skoltid hur lätt det var att bli ifrågasatt eller avkrävd en förklaring, inte för att man störde, utan för att man avvek från normer och inte ställde upp på allt.

Det är en orsak till att jag ogillar idén om ordningsbetyg. De riskerar att belöna anpassning till kollektiv istället för respekt för medmänniskor.

Det är oerhört viktigt att inte tappa den enskilda individen ur sikte.

Det finns inte ett arbetssätt som passar alla. En del elever behöver en mer gammeldags, tydligt strukturerad miljö för att komma igång med klara uppgifter och förväntningar.

Andra behöver mer okonventionella metoder – som exempelvis konst, musik och drama – för att hitta rätt även i teoretiska ämnen.

En del elever trivs bäst när det sorlar runt omkring.

Andra förmår inte hålla tankarna stilla om det inte är tyst i omgivningen.

Man bör bejaka kreativa lösningar, mångfald och individanpassning i så hög grad som resurserna medger det.

Förutsättningen för alltihop är att skolan är en trygg plats att vara på, att vuxenvärlden inte kapitulerar inför bråk och stök och att arbetsmiljön inte tvingar fram ständiga nödlösningar för att inga förbättringar sker när en situation blivit ohållbar.