Arbetsmiljön i skolan del 1 – om hörselskydd

Hörselskydd i skolan känns som samtalsämnet för dagen.

Några saker går väl att slå fast spontant:

(1) Det kan aldrig vara en långsiktig lösning på problem och det är naturligtvis en politisk pinsamhet att det ska behövas. Skolan måste rimligen få resurser, ha en organisation och utveckla moderna arbetssätt som inte gör hörselskydd till en nödvändig åtgärd för att barn ska kunna trivas och koncentrera sig.

Bara tanken på hörselskydd som ersättning för en rofylld, lugn, kreativ arbetsmiljö är oacceptabel.

(2) Det kan emellertid möjligen vara en begriplig nödlösning i väntan på att situationen på en skola eller förutsättningarna för en undervisningssituation ska förändras och förbättras.

För den enskilde eleven är det situationen just nu som är viktig, inte målsättningarna för hur det borde vara och måste bli senare när eleven redan har lagt ännu ett läsår bakom sig.
Därför kan jag mycket väl förstå lärare som tycker att det är en bra idé för ögonblicket.

Och det kan även tänkas vara en genomtänkt grej för enskilda elever på längre sikt.

Om det hjälper koncentrationen finns det ju inte något principiellt att invända mot den metoden i sig, lika lite som mot försök med musik i bakgrunden, undervisning utomhus eller andra typer av nya grepp.

Men poängen är att det aldrig får bli en nödvändighet på grund av dålig, orolig arbetsmiljö. Då har något gått helt snett.