Utnämingspolitiken nu och då
Lennart Holmlund ställer i sin blogg i dag frågan var media håller hus när det gäller utnämningspolitiken. Det är en vilseledande fråga.
Frågan är var Lennart Holmlund och alla socialdemokratiska debattörer höll hus innan valet, varför man först nu upptäckt hur illa utnämningspolitiken fungerar i Sverige?
VK:s ledarsida har vid ett antal tillfällen sedan valet kritiserat regeringen för att den inte snabbare lever upp till vallöftet om en ny utnämningspolitik.
Senast gjorde vi det i en ledare i måndagstidningen. Många andra liberala ledarsidor runt om i landet har framför samma kritik.
Det är avgörande för trovärdigheten att man bedriver debatt utifrån principer, inte utifrån vilka som för tillfället sitter vid makten, även om man delar många grunduppfattningar med några men inte med andra.
Därför var det lika självklart att ifrågasätta socialdemokratins utnämningspolitik innan valet, som det är att nu kräva hållna vallöften från alliansens sida.
Att bara bli upprörd när det egna partiet missgynnas är principlöst och gör kritiken ointressant.
Det gäller nu för den borgerliga regeringen att visa att man kan bättre.
Hittills framstår mycket av alliansens kritik i valrörelsen mot den socialdemokratiska utnämningspolitiken som tomt prat. På den punkten måste skärpning till.
