Ett evigt liv är permanent
Min mormor berättade en gång om hur en ledare inom nykterhetsrörelsen resignerat suckat att det är svårare att slå samman två lokalavdelningar inom nykterhetsrörelse, än att avveckla hela kärnkraften. (Att Västberga-kretsen låg i fejd med Östberga-kretsen om kafferepet 1946 glöms inte i första taget – även om få är kvar i livet.)
Det verkar sitta djupt i den politiska själen, oavsett sidor och läger: Att tillsätta, bilda och utreda signalerar handlingskraft, engagemang, att man ”gör något”. Likgiltigt om själva åtgärden, organisationsformen eller myndigheten är ändamålsenlig längre, eller hur mycket övervaknings- och kontrolltendenser den än förstärker. Att lägga ner, avsluta och krympa, däremot, signalerar ointresse, passivitet och uppgivenhet. Även om det frigör utrymme för insatser och drivkrafter som åstadkommer mer utifrån angivna ideal.
Och den institution, förening eller arbetsgrupp som en gång fått uppdrag och budgetmedel tilldelat, kommer att slåss med näbbar och klor för att behålla dem, och för att hitta argument för sin fortsatta, oförändrade existens.
Det är ett skäl till varför det inte verkar spela någon roll med vilka ambitioner en regering eller annan ledning tillträder när det gäller att minska på byråkrati, hushålla med resurser och göra organisationer rationella – djupare förändringar tycks stört omöjliga.
Alliansens lovvärda ambitioner vid valvinsten 2006 att röja upp i byråkrati- och regelfloran, har till större delen kapsejsat i regeringsvardagen. Nuvarande styre är inte stort bättre än det tidigare socialdemokratiska.
Och den nuvarande oppositionen är inte mer trovärdig i sin lovvärda kritik mot förvuxen statsförvaltning än den dåvarande icke-socialistiska var.
I förrförra veckan gick socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson ut med beskedet att S vid en valseger ska spara 10 miljarder kronor på de tjugo största myndigheterna, bland annat genom minskade lokalkostnader, effektivare IT-system och naturliga avgångar. Inställningen är bra. Sätt press på regeringen bara. Men medborgarna bör inte hoppas för mycket. Risken finns att det tillsätts en utredning, som snart görs permanent.
