Solvalla – vilken grej

Efter tio studentår i en betongförort och på daglig färd med den tristaste av underjordsbanor är min längtan tillbaka till Stockholm högst begränsad. Men kommer den över mig någon gång i bland så handlar det ofta om sommarkvällar på Solvalla, det enda ställe jag någonsin blivit riktig stamgäst på, en närvarande faktor redan under uppväxtårens besök hos mormor och morfar på gångavstånd från banan och en centralpunkt under ett par år när jag jobbade i travjournalistbranschen.

Jag trodde också att det här var ett aprilskämt. Det lät så monumentalt på något sätt, hur sjutton flyttar man på hela Solvalla, praktiskt och ekonomiskt? Men redan efter några timmar börjar det kännas mer och mer spännande – inte minst tanken på inomhusarena för trav som ska bli världens modernaste travanläggning, för vintrarna på Solvalla var sällan några höjdare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.