Umeås många, olika samhällskritiker
Centerpartisten Per Hansson kommenterar på dagens debattsida i VK min krönika från den 29/9 om populära pampar i politiken och saknar ett kritiskt perspektiv i den. Jag svarar honom, och använder hans replik som utgångspunkt för en liten utvikning i ett annat resonemang.
—————————————————-
Umeås många, olika samhällskritiker
En del anser att ledarsidan sitter i knät på Lennart Holmlund, andra att vi driver medveten kampanj mot honom. Konspirationsteorierna flödar i olika skyttegravar. Det är oundvikligt, eftersom vi inte skriver för skyttegravar och hejarklackar.
I en replik på dagens debattsida saknar centerpartisten Per Hansson kritik mot Lennart Holmlund i min krönika 29/9 om fenomenet populära pampar i svensk politik. Hur delar av maktutövningen i Umeå fungerar är något vi skrivit starkt kritiskt om gång på gång på ledarsidan. Kritiken återfinns också i den aktuella krönikan. Men jag försökte där att diskutera andra, som jag tycker intressanta, aspekter av ämnet, och med utgångspunkten att demokratiska valresultat inte bara ska respekteras i sig, utan har något viktigt att berätta och bör tolkas med viss ödmjukhet av dem som önskat sig andra resultat.
När Per Hansson menar att han är en av Umeås få samhällskritiker så är det ett påstående, om jag får utnyttja hans replik för ett lite annat resonemang, som behöver nyanseras. Jag håller bara oregelbundet med Per Hansson i sak, men har stor respekt för hans självständighet och kurage. Men Hansson är i gott sällskap. Umeå har många samhällskritiker med integritet och självständighet. Det är en del av stadens kvalitet.
Det finns fler i Umeå som tänker lika fritt och kritiskt som Hansson, men som helt enkelt kommer till andra slutsatser. Begreppet samhällskritik kan inte reduceras till vad enskilda debattörer eller enskilda grupper råkar tycka.
Det är fullt möjligt att vara upprörd över hur beslutsprocesserna i stadsplaneringen gått till demokratiskt – jag kan inte se hur någon progressiv vision om den moderna staden kan blända ut just den frågan – men samtidigt välkomna grundtankarna bakom både enskilda projekt och den antagna översiktsplanens inriktning på en socialt och ekologiskt mer hållbar stadsplanering genom förtätad, högre central bebyggelse och tyngdpunkt på kultur.
Det är också fullt möjligt att välkomna det mesta i en översiktsplan och ändå beklaga enskilda beslut. Det finns kritiker av både biblioteksflytten och rivningen av Thornbergska huset som inte alls delar den konservativa hållningen att Umeås stadsbild bör lämnas oförändrad, utan som har helt andra invändningar i just de fallen. Skrapar man på ytan, nyanseras bilden.
Jag tycker att det ofta finns mer av intressant, djupgående samhällskritik hos dem som argumenterar för förändringar av centrala Umeå, än hos dem som är emot i princip varje nytt projekt och som utmålar människor med andra åsikter som korrumperade. Men båda sidor har viktiga saker på hjärtat, och gör klokt i att lyssna på varandras samhällskritik.
