Ord inför helgen, 10 januari

Jag har fastnat för Nova Gullberg Zetterstrands finstämda, lite vemodiga och ändå på något sätt befriande diktberättelse ”i utlandet” från förra året. Den börjar så här:

”Det fanns ett hisschakt under min säng/ Jag kunde känna luckan genom heltäckningsmattan/ och höra maskineriet som drogs i gång och rösterna/ nätterna när de kom hem sent till de stora våningarna/

Tornet släcktes i tre delar och försvann/ ur himlarna utanför mitt fönster/ Kvar fanns gåtkraften, en tät massa av mörker/

Jag önskade mig aldrig något särskilt/ Om inte längtan i sig är en önskan/ Min längtan var tålmodig/ Jag igenkände den som en uppgift”