Ord inför helgen, 7 februari

Ur Pontus Arvstrands intressanta debut från 2012 ”När marken är platt sjunker himlen” – en diktsamling som tål att läsas högt, där finns en underliggande rytm att upptäcka – hämtar jag de här raderna:

”Som vi väntar, och som en tanke, tanken på platser där det går att/ befinna sig utan att synas. Inte vara osynlig, utan snarare omöjlig/ att urskilja. Som att försvinna in och upp i något stort, en stor stad,/ en stor skog. Något större, ett hav. Eller handlar det mer om att/ medvetet förlora sig på havet, då havsytan saknar håligheter och/ hörn, låta sig föras fram och tillbaka.