”Ändå försvinner Du i bilden av det Hela”

 ”Jag är en annan”, skrev den unge Arthur Rimbaud i en berömd brevrad på våren 1871 om diktarens möjlighet till gränsöverskridande bortom sitt eget, gamla jag. Det var ett utrop på tröskeln till en ny epok av turbulenta experiment, uppbrott och ifrågasatta mänskliga identiteter.

”I verklighet är du ingen”, skrev Gunnar Ekelöf – i sin poesi själv starkt influerad av Rimbaud – på ett mer svärtat och återhållet sätt i ”Färjesång” 70 år senare, under en annan, av nederlag och katastrofer härdad fas av modernismen. Några av raderna lyder:

”Du säger ”jag” och ”det gäller mig”/men det gäller ett vad:/ I verklighet är du ingen./ Så jaglös, naken och formlös är verkligheten!/ Det var i skräck inför den du började klä dig,/ började uppföra dig och kalla dig ”jag”,/ klamra dig fast vid ett halmstrå./ I verklighet är du ingen./ Rättsordning, mänskovärde, viljefrihet,/ allt är bilder målade med skräck i verklighetens tomma sal,/ skräck att vidgå något bortom rätt och orätt, bortom sats och motsats!/I verklighet är du ingen.”

1. Tidigare i år publicerade biomedicinska forskare från Kina resultat av ett kontroversiellt experiment där de manipulerat mänskliga embryon genetiskt med hjälp av tekniken CRISPR/Cas9 (utvecklad vid Umeå universitet). Ett syfte med sådan forskning är förstås att hitta botemedel mot svåra, nedärvda sjukdomar. Men, som andra kritiska forskare framhävt: i en framtid kan tekniken också, om den inte regleras och omges med etiska begränsningar, användas för att på laboratorieväg söka förprogrammera egenskaper i framtida människor.

Konsensus i vetenskapliga kretsar, säger Huso Yo, forskningschef vid Chinese University of Hong Kong Center for Bioethics, i en intervju med New York Times, där den kinesiska studien diskuteras, är att farorna med tekniken fortfarande är stora. Men forskare i Kina, där det investeras enorma summor på området, kan vara ovilliga att vänta och lyssna på kritiken, påpekar han. En utveckling kan hota där man missbrukar tekniken, genomför experimenten först och diskuterar etiken efteråt.

Välkomna till 2000-talet och en ny diskussion om ändamål, medel, gränsdragningar, möjligheter och vad det är som utgör en människas rötter, identitet och okränkbarhet. Biomedicinsk ingenjörskonst – paradis eller helvete, eller alltid något däremellan, att bedöma från fall till fall?

2. Efter att i Sverige under många år mest ha diskuterats inom medicinen, filosofin, juridiken och av berörda familjer, håller nu äntligen en stor, etisk debatt om aktiv, läkarassisterad dödshjälp inom palliativ vård att växa fram; om en människas rätt till sin egen död. Erfarenheter från andra europeiska länder som redan har en liberalare lagstiftning på området kommer att tolkas och diskuteras – faror och principer.

Vilken innebörd har ordet solidaritet när de handlar om en människas kanske obotliga lidande i utsiktslöst läge? Liv och död, jag och vi; den enskildes rätt och gemenskapens skyldighet.

3. En annan fråga som inte ska blandas ihop med dödshjälp, men som ändå är besläktad, och som får allt mer uppmärksamhet, är den om självmord och depressioner i det moderna samhället. Ett förtiget och tabubelagt problem med rötter som går ner till långt fler överväganden än de rent medicinska diagnoserna. I en tid när sociala medier och själ

lösa, mekaniska, kvantitativa, extremt normerade uttryck för uppmärksamhet och erkännande – antal ”gilla” och ”vänner” i en förutsägbar bubbla av likasinnade – ses som facit för framgång och relevans: Vilka ideal förmedlar det till och hur påverkar det unga människor som kämpar med att hitta sina egna, fria identiteter, kämpar om fast mark och självkänsla under fötterna, fruktar för isolation? Hur fritt och levande blir ett samhälle fixerat vid kvantitativa klick förmedlade via maktmanipulativa forum?

4. Vi bevittnar just nu hur den personliga integriteten och värdesättanden av en privatsfär håller på att avskaffas även i fria demokratier under trycket av digitalisering och big data + genom klassisk övervakning, genom subtil ekonomisk övervakning, registrering och indoktrinering i vinstsyften och genom att medborgare aningslöst, okritiskt och frivilligt ställer sina privatsfärer i de stora IT-koncernernas tjänst. Digitala identiteter, baserade på algoritmer och hemliga dataprogram hos statliga och privata makthavare, hotar att bli utgångspunkt för allt mer i samhällslivet, politiskt, ekonomiskt, kulturellt och juridiskt. Vem har makten över din digitala identitet? Den du beskrivs som, i datacentralerna, när dina rättigheter och skyldigheter definieras, är det den du anser dig vara? Är du någon i verkligheten?

***

Jag brukar här lyfta fram den amerikanske filosofen och socialliberalen John Rawls idé om ”okunnighetens slöja” som en viktig vägledning för mig. Hur skulle du utforma samhället om du inte visste i förväg vilken position du kommer att få i det, inte vilket kön, vilken familj, vilkens bostadsort, vilken ekonomi, vilken etnicitet eller vilken utbildning du får? Det är ett genialt, öppet sätt att närma sig svåra frågor på. Men det förutsätter i viktiga avseenden en människas identitet, att vi erkänner varandras oförutsägbara, ofullkomliga ”jag”, och med det som utgångspunkt bejakar både mångfald och solidaritet. Vad händer med tolerans och tålamod inför människors olikheter, svagheter och egenheter, om forskning, teknik och medicin gradvis börjar förändra själva synen på vad en människa överhuvudtaget är?

Vi står på en ny tröskel.