Har Umeå universitet en framtid?
Vill man vara på det ena humöret kan man hävda att inte mycket talar för att Umeå universitet har någon vidare framtid. Vill man vara på det andra humöret kan Umeås förutsättningar ses som utmärkta.
Men i båda fallen är skälen till pessimism eller optimism helt andra än de var i begynnelsen: När det så kallade ”femte exemplaret” av allt offentligt tryck tilldelades Umeå 1951. När den stora mässan på temat ”Norrland och den högre utbildningen anordnades i Umeå 1954. När de första tandläkar- och medicinutbildningarna startades i Umeå i mitten av 1950-talet. När riksdagsbeslutet om att bilda Sveriges femte universitet, i Umeå, fattades 1963. Och när invigningen ägde rum två år senare. för ett halvt sekel sedan, till lokalt jubel men stor skepsis på andra håll i landet.
En av de mest gedigna genomgångarna av den historiska bakgrunden till Umeå universitet finns i Björn Olssons och Ulf Wibergs ”Universitetet och den regionala utmaningen” (2003). Författarna visar där hur övergången i mitten av 1900-talet från en konservativ utbildningstradition som bromsade upprättandet av nya högskolor, till en ny syn på kunskap som viktig faktor för ekonomisk och social utveckling – med koppling till industrier och offentlig sektor – låg bakom tillkomsten av Norrlands första universitet. Det föddes i en tid av stora ekonomiska, sociala, politiska och tekniska skiften.
Nu är vi där igen, med andra skiften som den här gången kommer att ställa universitetet inför svåra utmaningar. Robotisering förutspås tränga undan delar av de yrken som tidigare varit avgörande för att investering i utbildning ska löna sig krasst ekonomiskt. Samtidigt kan demografiska omvandlingar med längre yrkesliv indelade i fler faser än tidigare, helt förändra den konventionella synen på högre utbildning som en koncentrerad fas i början av vuxenlivet.
Digitalisering, globalisering och möjligheten att följa föreläsningar på distans vid prestigelärosäten, i kombination med nya branscher där fullföljda studier inte värderas särskilt högt (varför är du inte redan rekryterad?) gör att universiteten som fysiska bildningsmiljöer minskar i betydelse. Ditt startup-företag, inte din examen, blir främsta merit.
Å andra sidan kan omvandlingar i samhällsekonomin som bryter upp en del gamla nyttokopplingar, frigöra ett nytt, modernt bildningsideal, som förenar det bästa hos sina föregångare och gynnar de lärosäten som ensamma eller tillsammans med andra, är bäst förberedda på en ny epok.
Har Umeå universitet en framtid? Frågan kan besvaras jakande, med kraft. Men den behöver ställas utan illusioner. Det blåser upp till storm.
