Industrijättar är vana vid att omgivningen kryper för dem

Det är sant, de sitter ofta i samma båt, och sällskapet är stort. Industrijättar är vana vid att omgivningen + däribland politiska makthavare och medier + kryper och fjäskar för dem i avgörande ögonblick.

Det är en underdånighet med rötter i gamla, av industrisamhället skapade, makt- och genusstrukturer. Den ger vissa branschintressen politiska fördelar, ekonomiska subventioner och ett inflytande över lagstiftningar som andra inte har.

Ett barndomsminne, en tår i ögonvrån över bolagets samhällsbetydelse, ett par bekymrade patriarker tillsammans på bild, i idealfallet en ägare och en facklig företrädare + och offentligheten faller pladask i ängslan och beredskap att tänja gränserna.

Till de mest arroganta exploatörerna av denna eftergivenhet, har länge fordonsindustrin hört. Vill vi sätta in den nya skandalen om Volkswagens miljöfusk i en bredare kontext, hotar det att klirra i många glashus. Förljugenheten är ett monster med åtskilliga Frankensteins bakom.

Volkswagen är inte den första biltillverkare som avslöjas med att ha manipulerat utsläppskontrollsystem för att kunna bryta mot miljölagar. Snarare tycks det handla om ett branschmönster, som uppenbaras gradvis.

Men fifflet med mjukvaran i miljontals av Volkswagens dieselmotorer, som gör att testresultat blir missvisande och döljer otillåtna utsläpp, är spektakulärt när det gäller omfattningen, hutlösheten och de potentiella ekonomiska, juridiska och politiska konsekvenserna.

VW:s framgångar på senare år gör det nya avslöjandet värre än de tidigare. Fordonsbranschens anspråk på att ha omfamnat ett innovativt miljöarbete för lägre utsläpp och klimathållbara transporter blir i ett slag mindre trovärdigt.

Vd:n Martin Winterkorn, som präglat en auktoritär och toppstyrd företagskultur, fick avgå nästan direkt. En förklaring som branschkännare har till skandalen är att VW på senare år stenhårt jagat kvantitativa resultat i ett race med Toyota om att sälja flest bilar globalt. Det har skapat en intern ledarfilosofi som prioriterat att pressa fram rätt siffror, även om de siffrorna inte återspeglat någon långsiktig eller strategisk substans.

Fler i den högsta ledningen offras sannolikt inom kort. Enorma företagssvärden har gått förlorade och andra bolag börjar granskas på liknande sätt. Ändå är det vi sett senaste veckan kanske bara prologen till en mer genomgripande upprensning av fordonsindustrin, inom vilken många aldrig riktigt accepterat miljöomställning som en möjlighet att rädda branschen långsiktigt, utan har fortsatt att se det som en ekonomisk belastning. Kanske resulterar det i en attitydförändring hos omgivningen nästa gång bilindustrin skickar lobbyister till Bryssel och nationella regeringar för att luckra upp kraven i framtida miljölagar.

Med största sannolikhet innebär VW-skandalen att dieseltekniken på nytt kommer att ifrågasättas, och att investeringarna i alternativa drivmedel, främst ellösningar, kommer att öka.

***

Men den här historien bör även betraktas ur ett annat perspektiv. Här känns större mönster igen. Om fordonsindustrin hörde till 1900-talets heliga branscher, har 2000-talet sina IT-jättar.

Man skulle kunna börja med en uppmaning: Gör inte om samma misstag av godtrogenhet och kryperi inför digitaliseringens giganter – Google, Facebook och de andra – som politik och medier länge hängett sig åt när det gäller industrialiseringens.

Att just de två nu håller på att mötas i en blandning av konkurrens och samarbete, ger frågan dagsaktualitet. De traditionella biltillverkarnas modeller kopplas upp till internet, big data och övervakningsekonomin, samtidigt som det i Silicon Valley arbetas på att automatisera framtidens fordonstrafik genom förarlösa bilar av ett helt nytt slag. Här uppstår steg för steg maktkoncentrationer, ekonomiska intressegemenskaper och tekniska beroendeförhållanden av ett helt nytt och delvis förödande slag, svåra att genomskåda utan expertkompetens. Medierna i västvärlden bejakar samma typ av processer för sina branscher, och inordnar sig i en entydig hierarki. Ett antal IT-bolag tenderar att bli orörbara.

Samma båt, många platser.

Vid sidan av de enorma möjligheter teknikutvecklingen skapar, uppstår svåra dilemman av principiell karaktär. Riskerna för maktmissbruk, övergrepp och korruption är uppenbara. Om alla inflytelserika aktörer knutit sina verksamheter, sina investeringar, sin omvärldsanalys, sin fåfänga och sina egon stenhårt till samma maktstruktur, vem ställer då obekväma motfrågor om själva systemet, vem gör den oberoende kontrollen? När digitala system utformas för att strömlinjeforma informationsflöden som ska bekräfta människors redan existerande världsbilder, maximera deras kortsiktiga tillfredsställelse, föra dem samman med likasinnade och befästa deras potentiella konsumtionsmönster? När både beslutsfattande och rapportering bygger på system som kontrolleras av koncerner till vilka alla andra står i ett tekniskt och ekonomiskt beroendeförhållande?

Framtidens skandaler - kopplade till några fås makt över big data, hemliga algoritmer och digitala manipulationer av debatt, nyheter, konsumtion, arbetsliv, samhällsservice och kultur – lägger vi redan grunden till.

Att inte delta, inte underordna sig den maktstrukturen, kommer att betraktas som subversivt, och bestraffas direkt eller indirekt. De största profitörerna där bakom kommer att skratta tills de får ont i magen av hur lätt det är att dupera en värld. Tills de jättarna också faller en dag, efter att ha gått för långt.

Har vi lärt oss något, på allvar?

Jag tvivlar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>