2015 var ett sorgligt år politiskt

Bara i undantagsfall återspeglar ett gånget års största nyheter och mest infekterade debatter vad som kanske femtio senare kommer att anses ha utgjort eller varslat om epokskiften, djupgående förändringar och paradigmskiften. De på längre sikt avgörande skiftningarna, förskjutningarna och processerna pågår ofta lite i skymundan av dagsdebattens upphetsning.

Det kan handla om en teknisk utveckling som smyger igång. Om innovationer i en liten krets av entusiaster och föregångare, som utan att särskilt många inser det håller på att förändra hela samhällens vardagsliv.

Om gradvisa politiska, sociala och ekonomiska maktskiften i det fördolda och förtigna, långt från budgetdebatternas ytliga vinnare-förlorare-retorik.

Om miljöförändringar och nedsmutsning vars konsekvenser anas blott i några få forskares preliminära iakttagelser men som decennier senare tvingar världsledarna att samlas till rannsakan och ödesmöten.

Om ignorerade konflikter som sår frön till komplexa inbördeskrig, geopolitiska myrsteg, som inom några år utvecklas till humanitära katastrofer och tvingar miljoner människor på flykt.

Om sociala rörelser, aktivt motstånd mot missförhållanden och övergrepp, som inledningsvis saknar uppbackning, men som rymmer potentialen till revolutioner eller reformer, att förvandla ett aningslöst före till ett medvetet efter.

Om på allvar utmanande litteratur, konst och filmverk, som inte intresserar politiskt likriktade kulturetablissemang, men som kommer att påverka människors tänkesätt och frågeställningar långt efter att frasradikalernas förakt av oliktänkande glömts bort.

Om investeringar i infrastruktur, social hållbarhet, forskning eller utbildning som ingen av beslutsfattarna själva kommer att se resultatet av under sina aktiva karriärer, men kanske är det viktigaste de någonsin voterar om.

Om en ung människa som plötsligt konstaterar att maktens kejsare är naken och bydåren är påklädd, och säger det.

Modernt uttryck: av ett års alla klickmonster och snackisar, är det sannolikt få som säger något väsentligt om hur det året kommer att betraktas i historiens ljus. Det är svårt att leta efter framtiden i samtiden.

***

Men var 2015 undantaget som bekräftar regeln? De debatter som präglat det här året, känns som betydligt mer än tillfälliga snackisar. Har vi för en gångs skull diskuterat och uppmärksammat områden där vägval görs som kommer att påverka samhället för lång tid framåt? Flyktingfrågan, EU-migranterna, kriget i Syrien, den vidriga IS-terrorn, den främlingsfientliga och antiliberala extremismens frammarsch i Europa, den inhumana asylpolitikens och de stängda gränsernas återkomst, klimatförhandlingarnas väg från vaga förhoppningar till gemensamma förpliktelser och – i svensk kontext – det gamla partilandskapets uppbrott från en överspelad blockpolitik till något ännu okänt.

Mycket av det som stått i centrum har kretsat kring ideologiska frågeställningar som kommer att dominera under lång tid. Politik och beslut som får allvarliga följder och färgas av vilken människosyn de fattas utifrån.

2015 kanske kommer att ses som ett år när uppbrott, ideologiska svek, värderingsskiften och förändringar inleddes som sedan skulle prägla decennier framåt. Jag hoppas att det inte blir så, för den politiska utvecklingen i Sverige, i Europa och i världen har varit sorglig i många avseenden de senaste tolv månaderna. Rätt frågor debatterades, fel slutsatser drogs. Gränser restes på nytt. Solidaritet med nödställda ersattes av stelbent, nationellt systemkramande. Auktoritära ideal kom åter. En aggressiv indelning av människor i kollektiv baserat på fördomar blev på modet i diverse kretsar. Och fantasier om att rika, välmående länder som Sverige skulle stå på randen till kollaps – en myt gödd i växeldragning av både vänstern och högern de senaste åren – fick bli utgångspunkt för dramatiska, konkreta politiska omsvängningar.

Även om fortfarande mycket går åt rätt håll globalt sett när det gäller fred, demokrati, välstånd och fattigdomsbekämpning, så var det här ett år när åtskilligt gick bakåt och snett, när många övergav tidigare ideal så snart det blev lite jobbigt att stå upp för dem. Till slut fanns nästan ingen trovärdighet, ingen konsekvent koppling mellan ord och handlingar, kvar som överlevde från ena veckan till nästa.

En våg av nationalism, gränser och främlingsfientlighet har tagit ny fart i Europa som om den inte stoppas och vänds kommer att skapa ett fattigare, trängre, intolerantare, farligare samhälle.

***

Jag kommer att tänka på några ord av Herbert Tingsten i ett tal till studenter i samband med den av sovjetisk militärmakt krossade Ungernrevolten 1956, ord som känns relevanta även i dag:

”Vi kan känna vördnad och medkänsla mot dem som nu offrat sig och offrar sig i tro på idéer som vi själva under så mycket mindre svårigheter, utan alla risker, vill verka för. Vi kan ge litet mer än ord, vi kan också ge löften. Det gäller särskilt er som är unga och har årtionden av arbete och insatser framför er. Ni kan komma ihåg dessa dagar och tänka på dem i framtiden; den tanken bör hjälpa er att arbeta för ett fritt Sverige, för en fri värld, för frihet människorna emellan, för fördragsamhet och godhet mot dem ni möter i livet.”

Den viktigaste kampen att föra under 2016 kommer att vara den för frihet, öppenhet, mångfald och solidaritet. De förutsätter varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>