Delningsekonomi och digitalisering ruskar om

På gott och ont: det har bara börjat och vi har svårt att föreställa oss de förändringar som väntar. Debatten i veckan om taxibolaget Ubers kontroversiella lågpristjänst Uberpop var en lätt bris i jämförelse med den storm som lär blåsa upp när kombinationen av digitalisering, delningsekonomi och robotisering når full styrka och börjar ruska om de marknadsekonomiska välfärdsstaterna i grunden.

Klassiska ideologier – slentrianmässigt tuggandes sekelgamla slagord och motsättningar – är på väg att få nya, oväntade, kluriga hemläxor att grubbla över. Inte alla liberala, socialistiska, konservativa eller gröna ryggmärgsinstinkter kommer att visa sig användbara i de nya målkonflikter som den tekniska utvecklingen ger upphov till.

Skattesystem, lönebildning, tillväxtmått, arbetsmarknadsregler, förhandlingsmodeller, branschuppgörelser, försäkringsupplägg, konsumentmakt, socialt, ekologiskt och ekonomiskt ansvarsutkrävande: Finns det svagheter och murket i den lagstiftning och de samhällskontrakt som industrialismen präglat, kommer det att avslöjas obarmhärtigt de närmaste decennierna.

Gamla sanningar och väloljade kompromisser mellan olika intressen kommer att utmanas, utan att ersättas med några självklara nya. Värderingar och prioriteringar, en grundläggande syn på människor och samhälle, kan givetvis bestå även vid stora teknikskiften. Men de kommer att kräva andra metoder och avvägningar än tidigare, utifrån en förändrad ekonomisk, social och teknisk verklighet.

Apptjänsten Uberpop, som hjälpt privatpersoner att kunna köra kunder med egna bilar, läggs nu ned i Sverige. Det sker efter att både Uber, svenska myndigheter och rättsinstanser konstaterat att modellen inte är förenlig med den nuvarande svenska taxilagstiftningen.

Dessvärre enligt Uber och dess anhängare som beskriver det som en modern samåkningstjänst på frivillig basis med tiden för sig.

Tack och lov enligt kritikerna som i Uberpop ser en klassisk och skadlig svarttaxiverksamhet vid sidan om regler och lagar, utan plats heller i ett digitaliserat Sverige.

Uberrop är kanske ett aningens missvisande exempel på den nya delningsekonomin, men trots det intressant. Det är inte uteslutet att historien så småningom kommer att ge båda sidor i konflikten lite rätt och lite fel.

Att en delningsekonomi håller på att växa fram står utom tvivel. Och i de allra flesta fall går det att se stora, väldigt tilltalande sociala, demokratiska, ekonomiska och miljömässiga fördelar med en utveckling där människor via nätverk kan hyra, dela, låna eller byta sådant som boende, transportmöjligheter, arbetsytor, verktyg och andra egendomar av eller mellan varandra. Det frigör i dag outnyttjade resurser, skapar ett mer hållbart, effektivt resursutnyttjande och ökar människors valfrihet, livskvalitet och sociala band. Här finns godbitar för flera ideologiska riktningar att gilla.

Jag har tidigare på ledarsidan beskrivit det som ett nyttjande av marknadsekonomins bästa sidor för att tygla ett par av kapitalismens sämsta instinkter. Men också tvingats konstatera att de mest optimistiska prognoserna är för bra för att vara helt sanna.

Det nya fenomenet kommer också att bli ett djupt kontroversiellt och omstritt fenomen, på tvärs mot invanda konfliktlinjer. Vänster kommer att debattera med vänster, liberaler med liberaler, höger med höger.

Vad händer med skatteintäkterna när gråzonerna i ekonomin ökar? Vad händer med arbetsrätt och kollektivavtal när etablerade branscher (som taxi och hotell), vars förhållanden reglerats och kontrollerats, kan gå under till förmån för helt oreglerade arbetsförhållanden där människor lättare kan utnyttjas. Delningsekonomin riskerar också alltid att kidnappas av en gammeldags råkapitalism, dold under en idealistisk yta.

Den bedömningen av riskerna – som även bejakare av delningsekonomin måste erkänna – består. Problematiken växer ytterligare om man sätter in delningsekonomin i en kontext av digitalisering och robotisering.

Den nya ekonomin riskerar att bryta viktiga samband mellan produktivitetsökningar, utbildning, löneutveckling, välstånd och solidarisk trygghet i sociala marknadsekonomier som det svenska välfärdssamhället.

Digitala värden går inte att mäta på ett enkelt sätt med industrialismens måttstockar. Och när traditionellt arbete och klassisk konsumtion krymper som skattebaser, samtidigt som digitaliseringens intäkter till stor del går breda samhällsgrupper och generella välfärdssystem förbi, till förmån för ett fåtal jättekoncerner, då hotas hela den sociala sammanhållningen.

Så behöver det inte bli, och jag vill bestämt påstå att både delningsekonomi och digitalisering skapar långt fler friheter och möjligheter än hot och problem. Men för att chanserna ska kunna tas tillvara, och demokratiska välfärdssamhällen stärkas, inte undermineras, krävs att vi skippar både halleluja- och undergångsstämningarna.

Istället måste vi på ett öppet, konstruktivt och principburet sätt ta oss an de nya målkonflikter som ofrånkomligt väntar. Älska eller hata dem, betona det positiva eller det negativa, men Uberpop ger bara en föraning av de avvägningar vi står inför. Digitalisering och delningsekonomi kommer att prägla 2000-talet. Men på vilket sätt, utifrån vilka värderingar, det avgör vi själva.

********************************

(Krönikan finns även utlagd på vk.se. Den här bloggen fungerar i första hand som textarkiv.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>