Är vår innovativa ekonomi en illusion?

”Med andra ord”, skrev ekonomen Paul Krugman i en uppmärksammade artikel – ”The Big Meh” – för New York Times våren 2015, ”ser just nu hela den digitala eran, som spänner över mer än fyra decennier, ut som ett misslyckande.” Han syftade på dess ekonomiska utfall. ”Nya teknologier har genererat stora rubriker, men begränsade ekonomiska resultat. Varför”. Ett tänkbar svar, noterade Krugman, ”is that new technologies are more fun than fundamental.”

De tekniska förändringar som så mycket av debatten kretsar kring kanske revolutionerar, förenklar, berikar våra vardagsliv i vissa – enormt viktiga – avseenden, men utan att skapa någon ny, ekonomisk uppgång i traditionell mening. Den snabba tekniska utvecklingen får alltså inte misstas för ett enkelt förebådande av en kommande ekonomisk motsvarighet, med välståndsökningar som ger samhällen kraft att hantera följder av digitalisering och automatisering på arbetsmarknaden och i välfärden.

Givetvis är det för tidigt att dra sådana slutsatser ännu. Digitalisering, 3D-print, sociala medier, delningsekonomi, big data: allt det kommer att förändra så mycket av samhällslivet, att det förr eller senare får genomgripande följder på både arbetsmarknad och samhällsekonomi. Ett ”meh” lär vi inte stå inför.

Men Krugmans ord är en nyttig varning för övertro på digitaliseringens betydelse för tillväxt och välstånd. Och de återkommer i en ny bok av två debattörer som har andra ideologiska startblock än Krugman, men på den här punkten kommer till liknande slutsatser: ”The Innovation Illusion. How So Little Is Created by So Many Working So Hard”, av Fredrik Erixon, chef för tankesmedjan Ecipe och investeraren Björn Weigel om västvärldens gradvisa ekonomiska stagnation de senaste decennierna, med svagare förändringskraft, minskat entreprenörskap, kortsiktigare investeringar och trögare, mer konservativa ägarstrukturer, trots alla uppfinningar.

De som hävdar att vi står inför ”the New Machine Era” gör ofta misstaget, argumenterar Erixon och Weigel, att förenkla för mycket och ignorera hur marknader är strukturerade och hur företag skapar värde.

För mycket fokus ligger på marknadens yta, och nya teknologier analyseras som befann de sig i ett vakuum. Men teknologier, skriver de, blir i slutändan framgångar eller misslyckanden på grund av ekonomiska faktorer. Samhällen har alltid tenderat att förbise företags och marknaders komplexitet, och kanske ”har det med bristande tålamod att göra, vanan att föredra snabba och enkla svar framför långa och svåra”.

En av deras förklaringar till västvärldens ekonomiska problem, utförligt diskuterad även i ett nytt, intressant poddsamtal hos Studio Axess med PJ Anders Linder, är exempelvis att stora, välstrukturerade, mekaniskt arbetande, professionaliserade och försiktigt förvaltande fonder och institutioner tagit över mycket av ägandet, och att entreprenörerna i praktiken fått allt mindre utrymme. Att professionalisering och entreprenörskap inte alltid trivs tillsammans är en mycket insikt, säger PJ Anders Linder i podden, som många ”i detta välorganiserade samhälle har väldigt svårt att ta till sig”.

Det behövs fler sådana här diskuterande, ifrågasättande, resonerande böcker – från liberaler, gröna, konservativa, socialister, från alla håll – om ekonomi, teknik, ägande, entreprenörskap, globalisering och innovationer. Böcker som även man inte kan hålla med dem om allt, ger värdefulla, seriösa tankeställare bortom floskler och förenklingar. Alla sidor behöver fördjupa argumenten utifrån sina olika ideologiska perspektiv. Politikens vägval och prioriteringar har inte spelat ut sin roll.

*********

(Krönikan har även publicerats i VK. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)