Fysiska butiker betyder mycket för ett levande lokalsamhälle

Olivia Lidells butik i Ånäset, Ernst Stenmans diversehandel i Långsjöby, Karin Perssons konditori i Örträsk, systrarna Petterssons tobaksaffär i Holmsund, Josef Berglunds insatser som handelspionjär i Ammarnäs, Edvin och Linnea Jacobssons lanthandel i Vormsele, Anna- Louisa Röckners rosförsäljning i Röbäck.

Det är några få av de handlare och näringsidkare ur Västerbottens historia som ledarsidan skrivit om de senaste åren.

Där, hos dem och i alla andra liknande lokaler runt om i landskapen, i tätorterna och byarna, har det doftat, skramlat, prasslat och klingat av tusentals varor: mat, vykort, bröd, tårtor, tidningar, cigarrer, fodermedel, kördon, cyklar, skor, rosor, leksaker, spik, byggnadsmaterial, cement, hö och foder, papp, lås, gångjärn, fönsterglas, seldon, hästskor, skrapor, borstar, sågar, yxor, lyftkrokar, dragsaxar, filverktyg, fotogenlampor, lyktor, tyger, byxor, blusar, glas, porslin, glasögon, tapeter, blomkrukor, honung, stengods, lakrits, mjöl, gryner, sill, fläsk, sirap, fotogen och svagdricka.

Där kunde man ana, dra in i näsan, känna på med fingrarna, prata om och få uppleva den stora världen och de lokala traditionerna, det fina och det vardagliga. Men framför allt kunde man där mötas, samtala, få nyheter och känna hemhörighet i ett socialt sammanhang bortom affärerna.

Till de många traditioner, liv, insatser och erfarenheter som tillsammans format Västerbotten och Lappland, som skapat en aning gemenskap, hör också de otaliga lokala näringsidkarna.

***

”Näthandeln liksom utbudet i Umeå är för tuffa konkurrenter”, säger ägaren Sofie Bäckman till VK:s Affärsliv24 om beslutet att avveckla klädbutiken Sofiesunderwear i Lycksele.

Det är en kort, koncis och tänkvärd sammanfattning, som i det lilla, enskilda exemplet sätter fingret på ömma punkter i den osäkra situation fysiska butiker på landsbygden står inför: (1) Digitaliseringens konsekvenser för detaljhandeln när e-handeln sakta men säkert ökar i betydelse. Och (2) kampen som alla självständiga butiker utanför de större städerna i en region måste föra när det gäller att upprätthålla ett eget, tillräckligt stort och lojalt kundunderlag.

På båda punkterna kan förutsättningarna skifta väldigt från bransch till bransch, och från kommun till kommun. Men att morgondagens handel och butiksfunktioner kommer att skilja sig åt från gårdagens står utom tvivel. Omställningen pågår redan för fullt.

I dag ligger e-handelns andel av den totala detaljhandeln fortfarande på under 10 procent. Men om livsmedelssektorn räknas bort är siffran redan över 12 procent och i stigande. Framtidsprognoserna pekar på att nätköpen inom ett decennium kommer att utgöra över en femtedel av den totala detaljhandeln, förutsatt att kundernas beteendemönster fortsätter att förändras och näthandeln upplevs som i tilltagande grad säker och pålitlig.

Martin Rosenström, ekonomie doktor och utredare på Handels utredningsgrupp, som förra året kom med rapporten ”Tar e-handeln över?” sade i samband med att den släpptes att ”det mest troliga är medelscenariot där e-handeln växer med cirka 20 procent under den närmaste tioårsperioden. Men en sådan utveckling förutsätter bland annat att logistiken inom e-handel förbättras och benägenheten att vilja klämma och känna på varor minskar.”

Hans rapport, och andra bedömningar, utgår ifrån att e-handeln och fysiska butiker kommer att samexistera under mycket lång tid framöver, men att butikernas funktioner sannolikt måste skifta i takt med att digitaliseringen fortsätter.

”Butiken”, spår Rosenström, ”kommer i större utsträckning vara ett skyltfönster, en reklampelare, en servicestation och ett uthämtningsställe.”

Vad det betyder för antalet jobb inom handeln, möjligheterna att bedriva butiksverksamhet på landsbygden och konsumenternas köpmönster i olika, för exempelvis Västerbotten viktiga branscher, är svårt att förutse. Risken finns alltid att en del avgörande stordriftsfördelar förstärks av digitaliseringen och slår mot mindre företags självständighet.

Men den digitala omställningen och övergången till mer av näthandel, behöver inte vara enbart, eller överhuvudtaget, negativ för landsbygdens affärsidkare och konsumenter på sikt. Tvärtom kan det, om postgång, infrastruktur och leveranser är pålitliga, öka möjligheterna för små butiker att överleva och stå emot konkurrensen från de större städernas köpcentrum.

Genom att bli ett effektivt, betrott led i kedjan mellan kund och leverantör vid nätköp, samtidigt som man förmår upprätthålla den fysiska butikens möjligheter att erbjuda kunder personlig rådgivning, service, smakprov och ett eget, direkt intryck av en produkt, kan en lokal verksamhet förena sina traditionella fördelar med den moderna digitalt präglade handeln.

Den tekniska utvecklingen underlättar förutsättningarna för modernt företagande, liv och boende på landsbygden. För pessimism finns inget skäl. Inte minst i Lycksele är tongångarna relativt positiva för tillfället. Nya jobb tillkommer, andra räddas, idéer tar vid. Men det har fortfarande avgörande betydelse att det går att bedriva olika typer av fysisk butiksverksamhet i mindre kommuner. Varje vittnesmål om problem, måste därför tas på allvar.

I vissa avseenden, och i takt med att annan kommunikation sker via och framför skärmar, kan behovet öka av småskaliga, fysiska mötesplatser i vardagens handel. De som ger nya och gamla västerbottningar en aning om forna tiders butiker, där det doftade av värld, nyheter, lokala specialiteter, livets nödtorft, hantverkens redskap och skiftande årstider.

I enbart digital skepnad upprätthålls ingen närings- och kulturbygd.

På den punkten skiljer sig förresten inte landsbygdskommunen i inlandet från staden vid kusten. Umeås centrum, stadsbilden och stadslivet, handeln och de små näringsidkarna, tyngda av flera samverkande faktorer just nu, delar samma vånda och inser plötsligt hur det är att hamna i fysiskt underläge.

Lokalt förankrade butiker fyller, både i stadskärnor, tätorter och byar, fler funktioner än de som rör service, utbud, ekonomi och arbetsmarknad. De är viktiga även som sociala, offentliga mötesplatser i samhället, blir snabbt delar av den väv som håller samman en gemenskap och bidrar till en känsla av trivsel, trygghet, framtid och lokala kännetecken.

Lyssna till vad de lokala butiksägarna har att berätta, i hela Västerbotten, vad de ser i utvecklingen som inger tillförsikt och inger oro. Hoppet överväger nog, men av oron kan man ibland lära mest.

***

(Krönikan har även publicerats i VK och på vk.se. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)