Ropa inte hej förrän rälsen är lagd
På sidan 14 i tjänstemannaförslaget till ny nationell plan för transportsystemet 2018-2029 kom beskedet som fick politiker, företagare, lobbyister och engagerade medborgare längs norra Norrlandskusten att ana ljudet av räls som läggs för framtidens person- och godstrafik i en växande Botniaregion, från Västernorrland till Norrbotten:
”I norra Sverige sker en större satsning på ny kustnära järnväg mellan Umeå och Skellefteå, som en första delsträcka på Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå.”
Äntligen ska alltså den naturliga fortsättningen på Botniabaneinvesteringen ske. Och luckan i järnvägsnätet mellan Umeå och Luleå, en av kustens sett till industri, utbildning och befolkningsunderlag viktigaste sträckor, ska åtgärdas. Eller?
Följd- och kontrollfrågorna om finansiering och byggtider avslöjar snabbt att det inte går att ropa hej förrän rälsen faktiskt är lagd. Som VK rapporterat på nyhetsplats saknas fortfarande pengar för stora delar av sträckan. Av den beräknade kostnaden på 13,1 miljarder finns just nu bara 7 med i planeringen fram till 2029.
Den byggetapp som enligt förslaget ska inledas nästa år är sträckan på 12 kilometer mellan Umeå och Dåva. Någon skymt av Skellefteå får man inte därifrån, ännu mindre av Luleå. Och att dubbelspår ska byggas mellan Umeå C och Umeå Ö för 253 miljoner kronor är visserligen rätt tänkt, men visar på skillnaden mellan konkret räls korta sträckor och ofinansierade planer för den långa kusten.
Dessutom väntar nu en remissrunda till bland annat kommuner och statliga myndigheter, och en politisk debatt, där starka, missnöjda och mot ny järnväg i norr mycket negativt inställda storstadsaktörer kommer att göra sitt bästa för att få regeringen att prioritera om i den nationella planen.
Så här finns ordentligt utrymme för sund skepsis och cynism. De som kämpar för Norrbotniabanans förverkligande gör klokt i att skjuta upp det stora firandet och fortsätta ansträngningarna att övertyga regeringen om det samhällsekonomiskt rationella i att fullfölja byggandet av hela Norrbotniabanan.
Den är viktig för det sammanhängande nationella transportnätet, med internationella anknytningar, för den tunga industrin, för småföretag och nya näringar längs sträckan, för en miljövänlig omställning av kommunikationerna från, till och inom regionen, för tillgängligheten till utbildning, kultur och fritid och för möjligheterna till utveckling av de lokala arbets- och bostadsmarknaderna.
Trafikverkets prioriteringar går ett steg i rätt riktning och förtjänar glada miner. Men ett på andra håll i landet kontroversiellt tjänstemannaförslag, som bara rymmer halva finansieringen och inte kan ge klartecken för mer än en dryg mil räls, i en plan som sträcker sig 11 år in i framtiden – det är långt ifrån ett klartecken, tyvärr.
Håll trycket uppe.
***
En tidigare krönika i ämnet:
Norrbotniabanan är inte någon regional tröstnapp, utan en investering för hela Sverige
