Lite reflektioner över de sista dagarna!

Att man som politiker inte ska få ha personliga åsikter, om sitt eget parti känns oerhört konstigt.  För mig är politik att ha åsikter och våga stå för något. De sista dagarna har jag också fått uppleva något som jag trodde aldrig skulle hända. Självklart har det känts jobbigt att bli angripen, men samtidigt säger det mera om de som har angripit mig. För första gången har jag också fått uppleva mobbing, att personer inom partiet vänder ryggen till mig och markerar att man inte vill ha med mig att göra. Det finns också de, som har tyckt att jag ska vara tyst, annars åker jag ut ur partiet.

Det jag har gjort är att försvara Birgitta Olsson och tyckt att vi ska ha ett partiledarbyte på grund av våra opinionssiffror. Partiledarbytet gick jag också ut med för 18 månader sen, så det var heller inget nytt utspel. Men det kanske vara extra känsligt med tanke på det som har hänt kring Birgitta. Sen har det också retat många, att jag fått utrymme i riksmedia.

Det som har varit mest positivt är att jag fått så otroligt stöd från många liberaler. Jag har också fått ett oerhört stöd av människor utanför politiken. Till och med har liberala politiker från andra länder, hört av sig och gett mig mitt stöd.

Nu tänker jag ge mig i den här debatten, men blir jag angripen igen så kommer jag inte att vara tyst. Sen kommer jag också att fortsätta att stå upp för mina åsikter.