Bro över Kvarken – skämt eller vision?

Jag trodde nog nästa ärligt talat att det var ett skämt när jag, relativt nyinflyttad, i valrörelsen hörde inte bara kommunalråd som Lennart Holmlund (s) och Britt-Marie Lövgren (fp), utan även många andra tala om en fast förbindelse över Kvarken i form av en bro.

Spontant, när man är dåligt insatt i regionen, framstår det ekonomiskt, politiskt, tekniskt och ekologiskt som ett projekt där betongfundament ersatts av drömmerier.

Sedan dess har jag förstås läst på, lyssnat och insett att det inte är något skämt, utan en utredd, genomdiskuterad och lockande vision.

Men hur realistisk är den? Alla svävar lite på målet när det kommer på tal.

Jag har frågat rätt många personer i Umeå det senaste halvåret om deras funderingar kring brofrågan.
I princip alla ser det som något eftersträvansvärt och i linje med Umeås tillväxt och ökande betydelse att börja tänka i sådana stora banor.

Men i princip alla bekänner också genom lätt förlägna, ursäktande leenden att det nog krävs ett litet politiskt mirakel för att få loss de summor som krävs för ett nytt stort infrastrukturprojekt. Konkurrensen från söder är ju, milt uttryckt, inte svag.

En sak är viktig att framhålla: en bro är ingen lösning på problemen med färjetrafiken. Tidsperspektiven är helt olika, en bro är i bästa fall något som kan förverkligas långt in i framtiden.

I själva verket är nog dagens dåliga kommunikationer i finansiärernas ögon snarare ett argument mot en bro än för. Om inte ens färjetrafiken bär sig, finns det då verkligen, trots tillväxtorter, någon levande Kvarkenregion värd att satsa många miljarder på i form av ett mastodontprojekt?

Regionsamarbetet och regiontänkandet när det gäller utbildning, forskning, sjukvård, näringsliv, kultur, turism och handel måste därför utvecklas långt mer, eller kunna påvisa utvecklingspotential, innan det blir realistiskt att tro på några pengar för bron.

Regionens politiker och företag har inget att förlora på att driva frågan hårt och kämpa om pengar, tvärtom – de bör göra det.
Men bron kommer aldrig att byggas som om inte hårt arbete på andra områden förvandlat Kvarkenregionen från ett minne eller en förhoppning till en dynamisk realitet.
Därför är kanske samtalen inom regionen om varför det behövs en bro lika viktiga på sikt som det rena lobbyarbetet att få loss pengar.