Ge inte upp alkoholpolitiken

En intressant debatt hölls i morse i P1-morgon mellan moderate riksdagsmannen Lennart Hedquist (för) och kristdemokraten och folkhälsoministern Maria Larsson (mot) om skatteutskottets diskussioner om att sänka skatten på öl och vin och samtidigt höja den på sprit.

Den visade ganska tydligt att argumenten för sänkta alkoholskatter nästan alltid bygger på en uppgivenhet om svensk alkoholpolitik och nästan alltid slutar i en acceptans av ökad konsumtion.
Det är en hållning som har många förespråkare, men regeringen bör inte göra den till sin.

Lennart Hedquist kompletterade en bit in i debatten också sitt förslag med antydda flummiga argument om att en sådan reform skulle ge en bättre form av drickande.
Ungefär som myten om att barn som får smaka av sina föräldrar eller får hjälp att köpa ut lär sig hantera alkoholen bättre, trots att undersökningar visar på raka motsatsen.

Det är sannolikt en folkhälsopolitisk återvändsgränd att med en sådan skatteskiftning försöka ändra djupt sittande alkoholkulturella vanor som istället måste bekämpas med åtgärder för sänkt totalkonsumtion.

I ett läge när införseln minskar och Systembolagets försäljning ökar verkar det märkligt att gå in och ge efter för ölsmugglingen på skatteområdet.

Folkhälsoperspektivet bör styra alkoholpolitiken, och ur folkhälsosynpunkt känns diskussionerna i skatteutskottet inte särskilt intressanta.