Wiehe och Skytte – inte mycket syre över

Artisten Mikael Wiehe och journalisten Göran Skytte är som bekant gamla ungdomsvänner.

Mikael Wiehe, som inte bara är musikaliskt utan också verbalt begåvad, verkar på senare år ha blivit alltmer angelägen om att hålla fast vid någon form av revolutionssvärmeri. Det har nästan bitvis framstått som en åldersnoja, en rädsla för att verka mogen och eftertänksam när det går att vara frasradikal.

I helgen tänker han, tråkigt nog, göra bort sig genom att hylla diktaturen på Kuba vid en konsert arrangerad av bland andra Svensk-kubanska föreningen och Revolutionär kommunistisk ungdom. Vi har en kritisk ledare om det i dagens VK.

Göran Skytte har med åren blivit alltmer angelägen om att distansera sig från sitt förflutna i vänsterrevolutionära kretsar.
Numer flörtar han friskt även med konservativt tankegods. Han tar varje chans att provocera sina gamla åsiktsfränder. Ibland verkar han nästan desperat fixerad vid den yttre vänsterns världsbild – om än av andra skäl än tidigare.

Känns det inte som en pjäs i vardande på det klassiska temat – två gamla ungdomsvänner som glidit ifrån varandra ideologiskt möts och diskuterar världsproblemen?

Det skulle, med rätt skådespelare, kunna slå gnistor om de replikerna.

Både Wiehe och Skytte har ju scenvana och en förmåga att dominera, så kanske skulle de kunna spela sig själva. Fast det måste ju bli lite syre över till åskådarna också.