Du är alldeles för lugn, Ågren.

Moderaternas Anders Ågren är oppositionens ledare i Umeå. Det märks inte i tillräckligt stor utsträckning.
Och han förstår inte kritiken som framförs mot att han och Lennart Holmlund ofta framstår som ett grabbarnas radarpar i kommunledningen och de problem som det skapar genom lamare, mindre kritisk debatt i Umeå.

Anders Ågren tycker att jag ska lugna ned mig. Det är säkert ett berättigat råd i många avseenden. Anders Ågrens problem är det motsatta: han verkar alldeles för nöjd med sakernas tillstånd.

"Är det då ett stort och allvarligt problem att en borgerlig politiker och en socialdemokratisk politiker kan ha samma uppfattning i en eller flera politiska frågor?", frågan Anders Ågren i sin blogg.

Nej, naturligtvis inte. Det är bra om det söks breda uppgörelser och nås genomförbara kompromisser. Anders Ågren vill inte ändra uppfattning bara för att Lennart Holmlund har samma. Utmärkt – det är ingen som har invändningar mot det heller.

Jag tycker att det är välkommet att politikerna talar med varandra på ett konstruktivt sätt och att Lennart Holmlund hellre söker kontakt med de borgerliga partierna än med de till vänster. Lysande.

Men att vara i opposition och ha det uppdrag som Anders Ågren har handlar om mer än bara att klubba beslut.

Det har också med attityd, framtoning, signalerna till medborgarna att göra – det förutsätter initiativ som ligger utanför ramen för den dagordning som alltid avhandlas formellt.

Anders Ågren har en skyldighet att uppträda ifrågasättande, kritiskt, driva debatten, skapa meningsutbyten om de uteblir, vara en pådrivare mot kommunledningen, lyfta fram andra perspektiv, ge männniskor med invändningar mod att också träda fram – kort sagt: uttala sig som oppositionsledare, inte som Holmlunds ersättare.

Det utesluter inte uppgörelser och pragmatiskt samförstånd, tvärtom, men Umeå behöver en opposition som inte glömmer bort att den trots allt fortfarande är en opposition.

Umeå är en alldeles för stor kommun, med alldeles för många utmaningar och problem framför sig för att ha råd med att det största oppositionspartiet allt som oftast framstår som kommunledningens trognaste vän.

En uppgörelse efter ingående, kärv, öppen debatt blir bättre än en uppgörelse där kommunstyrelsens ordförande och oppositionens kommunalråd i mötet med offentligheten håller om varandra solidariskt inför utomstående kritiker.

Anders Ågren borde vilja vara ett återkommande problem för kommunledningen, han borde vilja vara obekväm, vilja hamna i onåd oftare än han vinner en ryggdunk, han borde vara helskraj för att ses som Holmlunds polare i stadshusets korridorer.

Det är den opposition Umeå behöver, som komplement till samförstånd och breda uppgörelser.
Nu är det alldeles för lite av öppen, kritisk, ifrågasättande debatt.
Det borde bekymra Anders Ågren mer än det tycks göra.