Fest på Operakällaren – sedan dags att hitta en efterträdare?

Lars Leijonborg firar 10 år som partiledare för folkpartiet i dag. Det sker med en fest på Operakällaren vid Kungsträdgården i Stockholm.

Tidningsredaktionerna upplyses om detta och påminns om detta via pressmeddelanden. Leijonborg ställer upp på intervjuer dagen till ära i olika sammanhang.

Det är alltså ingen nostalgiträff av privat karaktär – det är en politisk fest med politiskt syfte.

Och som politisk tillställning borde den hellre har varit utformad som ett slags första avsked, än som en manifestation av partiledarens vilja att fortsätta i många år till.

"Allt tyder väl på att jag blir återvald på landsmötet i höst.", säger Leijonborg till Expressen.

Det låter lite oroväckande för folkpartiet.

Jag tror att liberalerna har ett bättre utgångsläge än opinionssiffrorna antyder. Framgångsrika, effektiva ministrar, en ny vilja att tala om socialliberalismen i annat än negativa termer och en allmän tillskärpning efter några år av alldeles för mycket samvetslöst pr-spinn och strategitänkande.

Men ett av folkpartiets huvudproblem i dag är att partiledaren påminner alla om både kontroversiella framgångar och kontroversiella bakslag, flera olika dramatiska växlingar mellan hyllningar och sågningar, som partiet nog helst vill lämna bakom sig.

Leijonborg låter övertygande och pigg som utbildningsminister, men trött och frånvarande som partiledare. Han är rätt populär som minister, utdömd som partiledare.

Av det borde väl folkpartiet börja dra slutsatser.

Vill liberalerna verkligen släpa med sig all turbulens kring och all kritik mot Leijonborgs senaste år som partiledare hela mandatperioden?

I höst har folkpartiet landsmöte. Jag skulle bli förvånad om inte partiledarfrågan står i centrum då.