Dragkampen inom s lär inte upphöra

Alla socialdemokrater verkar nöjda med Mona Sahlins tal i går på partiet extrakongress, men av många olika skäl. Där fanns något för alla, och ingenting som var riktigt provocerande för någon.

Den allmänna uppslutningen är positiv för Mona Sahlin på kort sikt och ger henne lite andrum i väntan på att fler ska börja avkräva partiet konkreta besked i sakfrågor.

Men dragkampen om partiets identitet mellan förnyelse mot mitten eller traditionalism åt vänster kommer inte att upphöra, utan tvärtom troligen förstärkas under mandatperioden.

Förr eller senare tvingas Mona Sahlin hålla ett tal som inte möts av stående, interna ovationer, men som istället möjligen kan övertyga fler väljare om att socialdemokratin dragit slutsatser av valnederlaget 2006.

Mona Sahlins stora triumf i helgen låg därför inte i vad hon själv sade så mycket som att hon lät helt annorlunda än Göran Persson.
Det finns, tror jag, en stor lättnad inom partiet över att åtminstone på partiledarnivå få komma bort från den kvalmiga machomakttradition som fortfarande är starkt representerad inom socialdemokratin.

Möjligen förstärks den känslan ytterligare av SVT:s dokumentär om Göran Persson som börjar sändas i kväll.

Det var ju även en av orsakerna till Fredrik Reinfeldts popularitet i förra valrörelsen. Han lät inte som moderata partiledare brukar göra. Det var ofta kontrasten till föregångarna som fick människor att lyssna på budskapet från de nya moderaterna.