Gustav Rosén var också nervös ibland

Gustav Rosén (1876-1942) – mångårig chefredaktör för VK i början av seklet, frisinnad riksdagsman 1912-1932, försvarsminister 1926-1928 och mellan 1931-1941 landshövding i Västerbottens län – har några tröstens ord i sina memoarer "I koja och residens" för alla som blir nervösa av att tala offentligt:

"Min fruktan för att tala i riksdagen övergav mig aldrig, fast den väl avtog med åren. Det var alltid med viss motvilja jag begärde ordet. Jag var rädd att komma av mig, att säga fel, att lämna felaktiga uppgifter, vilka sedan skulle vålla mig obehag. Det sista var kanske det svåraste, ty vad man sår, det får man uppskära. Och jag brukade inte vara den allra mildaste mot dem, som framställt förhållandena i en oriktig dager."

Jag tycker att det är sympatiskt att en sådan enormt erfaren person på sin ålders höst kunde tillstå att han faktiskt aldrig kom över sin nervositet inför att tala i riksdagen.

Hans memoarer är för övrigt ett bra sätt att lära känna dåtidens politiska utmaningar i Västerbotten.

Synd däremot att han inte var mer personlig i sina minnesanteckningar, mer generöst med reflektioner över sin egen utveckling, sina tankar bakom värvet, sina tvivel och sina drivkrafter.