Capablanca och nio andra favoriter

Schack är en hobby som tyvärr kräver mycket tid och därför blivit styvmoderligt behandlat av mig sedan jag började på VK.

Jag försöker hänga med så gott jag hinner på chessbase.com och följa med i de stora turneringarna, men utan någon chans att riktigt sätta mig in i enskilda partier.

Förmodligen har jag tappat rejält i egen spelstyrka som en följd av det. De få gånger jag spelat på internet senaste halvåret har det inte gått bra.

Men schack är också kulturhistoria och politisk historia, som går att intressera sig för även utan tid att fördjupa sig i dragen på brädet.

Det märker man snabbt när man bläddrar i böcker om schack eller surfar runt på nätet för information om olika favoritspelare.

Bästa romanen om schack som skrivits är nog Stefan Zweigs ’Schachnovelle’ (jag tror att den heter ’Amoklöparen’ i svensk översättning).

Här kommer rankingen över mina tio favoriter i schackets värld.

1. José Raúl Capablanca (1888-1942) – jag är ingen expert på något sätt, men de gånger jag satt mig ned och tittat på hans partier så känns de fascinerande lätta, logiska och naturliga som om allt vore självklart och glasklart.
Kanske inte den mest spännande figuren i schackhistorien, men för en hobbyspelare utan tid att studera öppningar eller annat är det förstås hoppingivande med en världsmästare som inte lät teorin ta över.

2. Garri Kasparov (1963 – ) – möjligen världens genom tiderna bästa schackspelare, även om det är svårt att jämföra olika generationer med varandra.
Aggressiv och genial vid brädet, inte särskilt juste eller ödmjuk vid sidan om, orsak till många konspirationer och mycken turbulens, men otvetydigt i en egen klass både vad gäller spelstyrka, uthållighet och obändig vilja att vinna även i hopplösa lägen.
Det är egenskaper som han nu försöker utnyttja i sin nya roll som oppositionspolitiker och en av president Vladimir Putins främsta kritiker

3. Alexander Morozevich (1977 – ) – fortfarande aktiv, har ingen yngre spelare framför sig på den senaste världsrankingen; totalt oförutsägbar och okonventionell, mycket ojämn och alltid underhållande.
Verkar vara en högst komplicerad människa som inte är lätt att tolka när han någon gång ger en intervju. Hans inställning till schack är varken helt professionell eller helt konstnärlig, utan nästan tjurigt lekfull och asocial.

4. David Bronstein (1924-2006) – politiskt oberoende, vägrade bli ett redskap för det sovjetiska systemet, en av de skickligaste spelare som aldrig blivit världsmästare.
Jag har sett en kort intervju med honom i en tv-dokumentär och han gav ett mycket sympatiskt intryck. De partier jag tittat på av honom ger ett just fritänkande intryck.

5. Viktor Kortjnoj (1931-) – still going strong som 76-åring, en fighter och egensinnig karaktär som gillar att tala klarspråk. I samband med en turnering i Amsterdam 1976 bad han om politisk asyl och hoppade av Sovjetunionen. Tillhör också kategorin ’Bästa spelare som aldrig blev världsmästare’.

6. Michail Tal (1936-1992) – klen hälsa, men med oslagbar kreativitet i sina bästa stunder.

7. Emanuel Lasker (1868-1941) – filosof som förde in en ny psykologisk dimension i schacket.

8. Bobby Fischer (1943-) – kanske den mest kända schackspelaren i historien, bråkig, besvärlig, briljant. I dag tyvärr med väldigt dåligt rykte för sitt märkliga beteende och sina reaktionära och paranoida politiska åsikter.

9. Ulf Andersson (1951-) – Sveriges bästa spelare genom tiderna som ofta nämns även i internationella sammanhang, framför allt som ett exempel på det långsamma, säkra, envetet manövrerande spelsätt som i högform ger stora resultat och som i normalform kan tendera att sluta med väldigt många remier.

10. Michail Tjigorin (1850-1908) – bidrog till att sprida intresset för schack i Ryssland och har gett namn åt en av mina favoritöppningar som svart – Tjigorins försvar.

Jag upptäcker att det bara är män på listan, men det är enbart en tidsfråga innan den första kvinnliga världsmästaren är ett faktum.

Judit Polgar, född 1976, hävdar sig mycket väl i världseliten bland männen och ligger på 13:e plats på senaste världsrankingen.

Och i Sverige har Pia Cramling bidragit till att väcka intresse för schack.

Får jag gissa kommer den första kvinnliga världsmästaren att vara ett faktum inom 15 år.