Ingen film i kameran – men klös i espresson

Under min semester i Berlin passade jag på att via dagstidningar i vårvärmen följa med i den tyska debatten, besöka bokhandlar av olika slag och med denna blogg i tanken ta kort på alla spännande politiska platser i den tyska huvudstaden.

För att börja med det sistnämnda först: vid bild 37, efter en lång vandring på jakt efter rätt motiv och vinklar i kvarteren kring riksdagshuset, förbundskanslerns byggnad och Brandenburger Tor, upptäckte jag att det saknades film i kameran.

Det fina med sådana vardagsbittra ögonblick är att de åtminstone fungerar bra i anekdotisk form.

Jakten på böcker blev mer framgångsrik.
Framför allt blev jag glad över att hitta en biografi om Ernst Reuter – legendarisk socialdemokratisk borgmästare i Västberlin under åren efter andra världskriget 1948-1953, lite av mentor åt betydligt mer berömde Willy Brandt och en mycket intressant gestalt i tysk politik.

Det var nästan talande att jag hittade den i en stor turistbokhandel.

Författaren David E. Barclay konstaterar redan i förordet att Ernst Reuter i dag håller på att bli helt bortglömd i den tyska debatten. Kanske beror det på att han gjorde sina viktigaste, konkreta insatser som lokalpolitiker, och inte fortsatte upp på nationell nivå i samma grad som exempelvis efterträdaren Willy Brandt.

Det slår mig faktiskt först nu att jag vid min första vistelse i Berlin för ungefär fem år sedan bodde i en studentlägenhet i ett hus tillhörande Bürgermeister-Reuter-Stiftung – en stiftelse som grundades av just Ernst Reuter 1953 i ursprungligt syfte att hjälpa flyktingar som på grund av politiskt eller ekonomiskt förtryck flydde från den sovjetiska sektorn till Västberlin.

Även en fascinerande tv-dramaserie, med mycket dokumentariskt material, om Thomas Mann och hans familj från år 2000 kom med packningen hem.

Tyvärr hann jag inte med att besöka det café som en av mina favorittidningar, vänsterpräglade Die Tageszeitung (TAZ) – vars ironiska, träffsäkra sätt att kommentera politik på tilltalar mig mycket även om jag inte alltid, kanske rätt sällan, delar deras åsikter – lär ha öppnat i sina lokaler.

Men deras eget espressokaffe "Tazpresso" har jag smakat – det är kraftfullt, illustrerat av en tiger med klös.