Bildning är det vi kommer ihåg när vi glömt vad vi lärt oss

Jag har känslan av att begreppen bildning och folkbildning – under många decennier centrala inslag i folkrörelsernas och de politiska partiernas program, verksamhet och samhällsanalys – håller på att trängas bort ur debatten.

Istället är det begreppet kunskap som tagit över.
Ingen stor sak med det, kunskapsbegreppet är också högst relevant för exempelvis skolpolitiken – men jag tillåter mig att vara lite motsträvig och påstå att begreppet bildning syftar på något djupare än begreppet kunskap, öppnar för en bredare människosyn och står för något långt mer allmängiltigt än exempelvis den typ av expertkunskaper gör som kännetecknar en tid av specialisering på olika områden.

En intressant reflektion kring begreppet återfinns i Ingemar Hedenius bok "Tro och Vetande" som kom ut i slutet av 1940-talet:

"Enligt en äldre definition, som stundom citeras, är bildning det som man kommer ihåg när man har glömt vad man har lärt sig. Det är lätt att invända, att bildningen måste förvärvas och hållas uppe genom ständigt arbete, läsning och eftertanke, och att det är många fakta som man måste känna till för att inte vara obildad.
Men Ellen Keys gamla tanke har dock förtjänsten att röra vid något väsentligt. Ingen kan nämligen begära, att vi ständigt skall kunna redovisa varför vi tänker som vi gör.
De fakta, rön och teorier, som ytterst ligger till grund för en bildad människas trosföreställningar, har till en väsentlig del kommit fram genom ett arbete, som utförts av generationer av vetenskapliga specialister.
Vi kan inte hålla reda på allt detta, fastän det tillhör grunderna för vår världsbild.
Mycket av det lilla vi har lärt oss därom i skolan eller senare kan glömmas utan att själva bildningen kommer på sned. Men vad som inte får förloras är vissa reminiscenser, som tar sig uttryck i bestämda tankevanor och sätt att reagera för nya intryck."

Även bildningsbegreppet måste, för att vara fullständigt, innesluta hantverk och praktiska färdigheter – händernas och kroppens bildning.

Det måste också vara ett öppet begrepp – i tid och rum. Det finns inte bara en bildning och det är aldrig för sent att bredda sin egen till nya områden eller fördjupa den. Bildning är inte något fixerat och mätbart, utan en djupare underström i människors tankar och handlingar.

Hedenius är en storhet som väl i dag får betraktas som ganska bortglömd.
Hans verk dyker kanske nuförtiden mest bara upp i diskussioner inom det striktare akademiska fältet och i meningsutbyten kring trosfrågor och religionsfilosofi.

Men läser man vad han skrev upptäcker man en större rikedom på teman och infallsvinklar än så och kan väl förstå att han under sin livstid var mycket läst, uppskattad och omdiskuterad.