Umeås befolkningsutveckling måste tåla även högkonjunkturer

Angående den lite kärvande befolkningsutvecklingen i Umeå: det är en väsentlig skillnad mellan att å ena sidan i sak förklara varför det går sämre under högkonjunkturer och bättre under lågkonjunkturer, och att å andra sidan göra det till en politisk försvarslinje för att slippa kritik.

För en stad med framstående universitet men svagare arbetsmarknad är det naturligt att nationella högkonjunkturer bromsar befolkningsutvecklingen.

Även andra redovisade faktorer kan spela in – som exempelvis var studenter folkbokför sig.

Men med det får Umeå inte slå sig till ro. Åtminstone inte om målet är att växa snabbt framöver. Då måste det gamla mönstret brytas.

Umeå får inte bli en stad som längtar till nästa lågkonjunktur och dåliga tider för landet, för att det då blir lättare att konkurrera befolkningsmässigt med städer som saknar Umeås utbud på utbildningsområdet.

Målet måste ju, om ambitionen är att växa i rekordtempo, vara att få en arbetsmarknad som räcker till gott i konkurrensen även under högkonjunkturer, som gör det möjligt att i än högre utsträckning än i dag locka hit och behålla människor i kommunen i såväl goda som dåliga tider.