När alla klockor stannar – om herrklubbar och ny familjepolitik

Ibland undrar man ju om alla klockor stannat.

Tre små nyheter från de senaste dagarna som många redan kommenterat men som ändå får en att gnugga ögonen lite:

Det existerar alltså ännu i dag herrklubbar med förbud mot kvinnliga medlemmar där mäktiga svenska män med uppburna positioner – exempelvis arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin – bygger sina nätverk.
Jösses. En snabb koll i almanackan ger dock klart besked: jo, vi skriver år 2007.

Ny ordförande i FN:s kommission för hållbar utveckling är – Zimbabwe.
Landets diktator Robert Mugabe begår ständiga övergrepp på de mänskliga rättigheterna och har vanskött Zimbabwe till ruin och ekonomiskt förfall.
Trots det belönas hans regim med ett prestigefullt uppdrag som ordförande i en kommission för hållbar utveckling.
Ibland framstår FN som ett skämt när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Synd, frågan om hållbar utveckling hade förtjänat mer än så.

Kungahuset kräver höjt apanage – dvs mer skattemedel – för att kompensera för att kungabarnen blivit vuxna. Något över 100 miljoner vill man ha.
Det är en radikal nyordning i familjepolitiken: mer pengar till pappa när barnen börjar jobba.
Diskussionen borde ju istället gälla hur man på värdigast sätt kan börja avveckla den svenska monarkin och övergå till ett demokratiskt acceptabelt system med folkvald statschef.
Förhoppningen att så ska ske är förstås minimal.

För övrigt kan man väl konstatera att Mikael Wiehe är betydligt mer fräsig när han kritiserar dansk lagstiftning än när han försvarar den kubanska regimen.