Elitloppet – nu höjs temperaturen
Jag räknade ut här på morgonen att jag sett åtta Elitlopp på plats på Solvalla.
Det första var 1991 när Peace Corps och Stig H Johansson vann före Kit Lobell med Berndt Lindstedt efter en riktig kamp upploppet ner mellan två tuffa ston och två sulkylegender.
Shogun Lobell galopperade i starten på väg mot ledningen, han hade blivit svårslagen annars, och Ultra Ducal felade på sista bortre långsidan för att sedan flyga fram till en, tror jag, fjärdeplats.
Ofta har det varit något som legat i vägen tyvärr just den helgen och även i år blir det till att följa tävlingarna via tv och radio.
Själva loppen upplever man egentligen mycket bättre via tv (om man inte har kommit över en kanonplats på något läktare förstås) och man slipper trängsel och närstudier av människor som tar Elitloppet som en ursäkt för att bara supa så mycket de orkar.
Men det som fattas är förstås intryck från värmningar och provstarter, trycket och stämningen på publikplats och den där speciella fartkänslan, mullret, vinddraget som ett förbidundrande fält av elithästar ger, men som aldrig går att förmedla riktigt via tv-bilder.
Det var länge sedan Elitloppet var så öppet på förhand, med så många potentiella vinnare.
Lyssnar man på "snacket" verkar allt fler luta åt att Citation har en bra chans.
Sedan är åsikterna delade om Going Kronos verkligen är hård nog ännu för att hävda sig i två heat mot världseliten och om Mr Muscleman är en överskattad snabbloppare från andra sidan Atlanten eller ett vidunder till häst som inte behöver bekymra sig över ett åttondespår.
Jag hoppas verkligen att det blir succé för Going Kronos, men är inte säker på att han är redo för att vinna i den här konkurrensen över sprinterdistans. Det blir väldigt spännande att se hur han klarar försöket.
Jag har ju sågat Gentlemans löphuvud här tidigare på bloggen, sedan dess har han sett bättre ut än någonsin och framstår nu plötsligt också som en tänkbar Elitloppsvinnare. Jag passar alltså redan nu på att göra avbön.
Frullino Jet förblir mitt skrällbud. Jag tror att han kan visa sig speedigast av alla, och blir det körning i försök och final så är jag inte främmande för att han efter en virvlande avslutning kan stå som slutsegrare.
Samma scenario skulle man kunna tänka sig för Jocose.
Thai Tanic kanske kan ta sig till final, men knappast mer.
Torvald Palema är väl alldeles för vek för att hålla hela vägen?
Hur hanterar de franska hästarna sprinterdistans?
A Touch of Flair tror Solvallas sportchef Mattias Stenby ska vinna, är det pr-sinnet som talar då eller har hästen gjort ett sådant intryck på dem som såg honom senast?
Är inte Acclaim och Giant Superman något för begränsade i Elitloppskonkurrensen?
Blir Red Chili Pirat tidernas skrällvinnare? Spetsar El Nino i försöket?
Och Guldbjörkens vinnare Super Light, denna häst som trotsar alla synintryck och kriterier på hur en världsstjärna ska se ut, som fortsätter att överraska och utvecklas, är han rentav så bra nu att han inte bara kan hänga med utan också spurta förbi ett elitloppsfält till slut?
Frågor, frågor?
