Nu är replikskiftena igång i fullmäktige

Av någon nu, så här efteråt, obegriplig anledning satt jag uppe i natt och såg på den direktsända upplösningen av US Open i golf.

Jag har svårt att motstå Göran Zachrissons kommenterande, och de talande blickarna hos Angel Cabrera och Tiger Woods som kämpade om segern var fascinerande.

Men det må vara hur det vill med det – nu har tröttheten slagit till.

Förhoppningsvis kan lite replikskiften i budgetdebatten från fullmäktige nu efter en lunchpaus liva upp lite.

Skattefrågan, synen på företagande, valfrihet och välståndsbildande krafter, Umeås attraktionskraft, kulturpolitiken, skol- och förskolepolitiken och det faktum att vänsterpartiet nu inte längre har något budgetsamarbete med socialdemokraterna är några av många skiftande och huller om buller förekommande debattpunkter.

De principiella konfliktlinjerna går ibland mellan vänsterpartiet (man undrar ju hur de med sina statiska synsätt på samhällsekonomin tror att resurser för trygg välfärd egentlig skapas) å ena sidan och socialdemokraterna och alliansen å den andra, ibland på ett från rikspolitiken mer bekant sätt mellan socialdemokraterna och alliansen och ibland mellan socialdemokraterna och resten av partierna.

Skattefrågan är kanske den som allra bäst symboliserar umepolitiken för dagen – socialdemokraterna anför inga principiella skäl emot, men vågar inte, förmår inte ta steget för större konkurrenskraft och attraktivitet, man väljer att avvakta, att lita på nuvarande strategi, att vänta ett år till, att utgå ifrån att utvecklingen nog fortsätter åt rätt håll även utan nya tag och nya idéer.

Fast nog låter det på Lennart Holmlund som om han själv gärna skulle se sänkt skatt om han bara fick med sig sitt parti i den riktningen.