En av de vackraste dikterna på svenska

En av de vackraste dikter som finns på svenska språket är Gunnar Ekelöfs Enovi från samlingen ’Om hösten’ (1951).

När Sveriges television för ett antal år sedan sände en fin dokumentär om Ekelöf vill jag minnas att Rickard Wolff läste de flesta dikter, men att just Envoi lästes av Lars Forsell.

Den går så här:

’Som mareld tindrar en stjärna, släcks och tänds
och släcks och tänds igen. De dallrande djupen bär den
Så har jag stått vid hundrade Land’s Ends
och tänkt på vad jag vill och vad jag skall i världen

Det ena vore väl: att vara som man är
Det andra är väl: att mot udden spjärna
Och hade jag den skarpa udden mindre kär
så vore jag som andra, mer än gärna

Somligas väsen är: vara. Andras: att vara förutan
Vägar har inget mål. Det är stigar som leder dit
Såg du ett fönster lysa? Tänkte du knacka på rutan?
Din är en månskensväg, som slingrar sig i dyningen, vit.’