Ynkliga ursäkter av brott

I dag läste jag ett märkligt uttalande i Expressens sportbilaga.

Det handlar om de hot mot fotbollsspelare från huliganer som fortsätter att vara ett problem i AIK.

Klubbens vd Charlie Granfelt erkänner att det inte finns någon krisplan inför sådana hot – trots att det är ett välkänt problem sedan ett par decennier.

Och sedan drar han, alltså en av dem som borde vara mest bekymrad över utvecklingen, till med en klyscha som i sak innebär en romantisering av våld och kriminalitet: han kallar våldshoten för ’frustration, kritik, ganska krass sådan i motgång’ och sätter det i samband med ’passion’ och ’kärlek’ till klubben.

Översätt det resonemanget till fall av exempelvis kvinnomisshandel. Passionen och kärleken går över i en frustration och krass kritik i motgång…

Det är väl, om han är rätt citerad, inte enbart en förolämpning av alla vanliga fans, utan också ett indirekt sätt att ursäkta, släta över och relativisera brottsliga hot.

Så länge fotbollens ansvariga inte är mer intresserade än så av att deras sport ska få ett bättre rykte kommer problemen att bestå.