Desperat och stressad när deadlinen tornade upp sig

I går kväll var jag för första gången sedan jag började på VK nära att missa en deadline.

Det fanns förstås en reservplan, men först efter 23.00, när det nästan började bli för sent även för reservplanen, satte jag, desperat och stressad, punkt för min signerade text, redigerade det sista och skickade iväg slutresultatet för tryck.

Det var en text om religion, tro, samhälle och vetande som jag skjutit upp länge.

Jag har vaknat många morgonar och tänkt: i dag ger mig i kast med ämnet, för att sedan spilla ut det med något krångligt, krängande resonemang och tvingas se tankarna rinna ner genom tangetbordets springor som kletig saft.

Nåväl, det blev en text till slut. Men det är en otäck känsla att långsamt tappa kontrollen över en deadline och samtidigt tvingas behålla kylan för att inte förlora kontrollen över texten.