Jag vill vara både en katt bland hermelinerna och ett bedårande barn av min tid. Och kanske för en gångs skull få känna en doft från den fina världen.

Vilken cd med vilken artist det är som fått mig i denna stämning så här tidig kväll överlåter jag åt er att gissa.

Jag såg två filmer i helgen som tillhör dem som säkert räddat ett och annat missförstått ungt liv och som påminde mig om stämningar från något yngre år – tonfall, gester och attityder.

Hur mycket hämtar vi inte från saker vi sett, hört och läst – filmer, musik, böcker?

De gånger jag har varit med i tv- eller radiodebatter, eller hållit anföranden av något slag, har det varit lätt för mig själv att efteråt se eller minnas från vilka politiker, debattörer eller skådespelare som jag lånat vilka gester eller sätt att formulera mig på.

Ibland, för det mesta kanske, blir det fånigt.

Men när jag inte lånat har det å andra sidan ofta gått åt skogen…

En personlig framtoning, åtminstone i offentligheten, är väl ofta till stor del en viss sammansättning av citat och lånegods.

Det unika ligger i hur man låter de samspela och komma till uttryck.
Karisma är ofta bara modet att våga vara patetisk och stå för det.

Detta är förvisso ingen unik iattagelse, men jag överlåter åt skarpare skribenter att föra det upp på en akademisk nivå med rätt begreppsvärld och teoribakgrund osv.

Döda poeters sällskap och Amadeus, det var i alla fall filmerna. Båda har nog åldrats lite, men de tål att ses om.

Möjligen har jag med åren fått lite större förståelse för latinläraren Mr McAllisters kommentar i Döda poeter:

’Show me the heart unfettered by foolish dreams and I’ll show you a happy man.’…

Det gör mig å andra sidan lite nervös, har jag redan nått dithän? Hur ska jag i så fall låta när jag närmar mig pensionsåldern?
Vad hade mitt artonåriga jag sagt om den attityden? Inga snälla saker misstänker jag.

Har Mr McAllister rätt eller fel?

Min jury dröjer sig kvar ute en tid till.

Som läsare av denna blogg möjligen hunnit upptäcka vid det här laget tipsar jag gärna om analyser av det stundande amerikanska presidentvalet.

Här är en längre artikel i New York Review of Books av Michael Tomasky om den senaste tidens Hillary Clinton-litteratur.

I senaste numret av Fokus intervjuas fem statssekreterare, bland annat folkpartiets statssekreterare på regeringens samordningskansli Helena Dyrssen.

Hon gör säkert ett alldeles utmärkt jobb, men onekligen hajar man till i negativ mening när hon på frågan om vad hon är mest stolt över hittills nämner uppgörelsen om FRA och signalspaning.

Det tyder ju inte direkt på att folkpartiet varit någon bromskloss i den frågan, efternamnet liberalerna till trots, tyvärr.

Den här veckan är det återigen Jonas Morian – socialdemokratisk debattör och bloggare på (http://promemorian.blogspot.com) – som svarar på några frågor om veckan som gick.

VK: Gordon Brown har tagit över efter Tony Blair som premiärminister i Storbritannien och ledare för Labour. Det blir väl bara några få år vid makten för honom innan de konservativa under den ’nye Blair’ David Cameron vinner nästa val?

JM: Jag tror att det är för tidigt att räkna ut Gordon Brown redan. Visst, Cameron är betydligt mer karismatisk, men frågan är om det brittiska folket verkligen vill ha en konservativ regering.
Genom att avgå då han gjorde så kan Blair ha gjort Labour en tjänst genom att sviktande opinionssiffror kan komma att förknippas med honom och inte Brown.

VK: Kristdemokraterna har haft sitt riksting i skuggan av dåliga opinionssiffror. Vad skulle kunna ge partiet ett uppsving?

JM: Att Alf Svensson kom tillbaks? Nej, men det är fatiskt lite synd om Hägglund som verkar vara en rätt trevlig och kompetent person. Men en fyrpartiregering har per definition vinnare och förlorare, och den här gången verkar kd ha blivit alliansens förlorare. Nästa valrörelse kanske man ska bygga på något annat än vårdnadsbidrag och avskaffad fastighetsskatt.

VK: EU-kommissionen vill att någon form av flexicurity principer efter dansk modell ska gälla på arbetsmarknaden inom hela EU. Borde inte Sverige gå före på egen hand?

JM: Jag tillhör de socialdemokrater som tycker att flexicuritymodellen är intressant och något vi borde pröva i Sverige.
Hade Göran Persson lanserat en svensk version av den danska idén något år innan valet 2006 så hade nog valresultatet kunnat bli ett annat, då det var just bristen på en trovärdig jobbpolitik som fällde s senast.
Däremot tror jag inte att en borgerlig regering förmår genomföra det. I stället verkar man göra precis tvärtom. De sänker a-kassan och retar upp facket så att detta blir omöjligt att lägga fram.

VK: Studiestödet har diskuterats flitigt i debatten Är det dags att lägga ned CSN och låta de privata bankerna ta över hanteringen av studielånen? Och ska verkligen jobb vid sidan om studierna bestraffas med minskat studiemedel som i dagens system?

JM: På A svarar jag nja och på B svarar jag nej. Jag tror att det finns en stor risk att banker på ett helt annat sätt skulle ha synpunkter på låntagarnas studieval än vad CSN har. Själv började jag läsa praktisk filosofi och är inte så säker på att någon bank hade bedömt det som en god investering för framtiden. Och nej, det är inte rimligt att bestraffa studenter som jobbar extra.

VK: Veckans feministiska ikon?

JM: Hatshepsut, en kvinnlig farao som styrde landet år 1490-1468 före Kristus, och vars mumie påträffades i veckan.

VK: Veckans ’äntligen!’?

JM: Anna König Jerlmyr, moderat riksdagsledamot som presenterat en politisk årsredovisning om sitt första riksdagsår. Ett gott initiativ som fler borde ta efter.

VK: Veckans ’inte en gång till!’?

JM: Paris Hilton, som är nu ute ur fängelset och ger intervjuer hur denna knappa månad förändrat henne.