Läsardebatt, anonymitet och bloggar
Här kommer min syn på läsarkommentarer, anonymitet och Lennart Holmlunds inställning.
Jag tycker för övrigt att Lotten Lindström resonerar klokt i det här inlägget, även om jag vill ta upp en del andra aspekter och inte drar precis samma slutsats.
—————-
För det första: att man inte vill svara på anonyma kommentarer eller ha anonyma kommentarer under ens egen blogg har jag respekt för.
Det är svårt att förhålla sig till aggressiv kritik som framförs anonymt, och principen att man bara svarar dem som skriver under med sitt namn är helt legitim, jag delar den nästan utan undantag.
Mina invändningar mot Lennart Holmlunds hållning riktar sig alltså inte mot hans ovilja att ta emot anonyma kommentarer direkt under bloggen, något som ju även VK:s webbredaktion, då idén att under hans blogg sålla anonyma kommentarer från med namn undertecknade visat sig ogörlig, accepterat.
—————–
För det andra: möjligheten att kunna skriva under pseudonym och kritisera makthavare är viktig i en demokrati.
I VK:s papperstidning accepterar vi pseudonymer på insändarsidorna, men inte på debattsidan.
Att som enskild medborgare kritisera den förda politiken, komma med besvärliga invändningar mot etablissemanget och de styrande nätverken, kan få konsekvenser av olika grad – den som påstår något annat har dåligt kontakt med verkligheten.
Det gäller även i Umeå.
Lennart Holmlund är Umeås mäktigaste man som bloggar i egenskap av kommunalråd.
Att hans åsikter, liksom exempelvis mina inlägg i egenskap av politisk chefredaktör, på olika sätt ska kunna debatteras och diskuteras är av avgörande vikt för demokratin i Umeå och även givetvis för VK:s trovärdighet.
Därför är det värdefullt och bra för debatten att det finns utrymme på olika ställen även för inlägg där skribenten inte undertecknar med namn. På vk.se sker ju dessutom en nödvändig publicistisk granskning innan inlägg läggs ut.
Lennart Holmlund kritik av rätten att som läsare kommentera nyhetsartiklar anonymt är därför svår att förstå.
—————-
För det tredje: alla läsarkommentarer är inte under av saklighet och relevans, en del är med förlov sagt plumpa och grova och en del debatter spårar ärligt talat ur.
Men det gäller – hör och häpna – även en del inlägg i de politiska bloggarna, eller i riksdagens partiledardebatter, i insändare och debattartiklar, kanske till och med en och annan ledare i dagstidningarna.
Man får alltid räkna med att det i den fria debatten förekommer inlägg som inte kännetecknas av konstruktivitet, balans, hyfs eller intellektuell nivå.
Där skiljer sig inte läsarkommentarer under nyhetsartiklar på vk.se från andra debattforum.
Poängen är att många av de omdiskuterade läsarkommentarerna på vk.se är insiktsfulla, intressanta, sakliga och engagerade på ett sätt som snabbt tillför debatten något.
Den debatt som förs där är värd att följa, även om inte alla enskilda inlägg tillför något eller kan tas på allvar.
—————
För det fjärde och här kommer min kritik av Lennart Holmlunds inställning: när man själv använder sin blogg för hårda attacker – ofta med ett klassiskt anonymiserande av meningsmotståndare, spridande av halvdana rykten och raljanta slag under bältet – så måste man naturligtvis vara beredd att få svar på tal.
Lennart Holmlunds blogg är underhållande delvis för att den är så frispråkig och slängig.
Men den blir djupt problematisk om han, som Umeås mäktigaste man, vill ha den som ett frirum för attack på anonymiserade meningsmotståndare utan att ge någon chansen att svara.
Lennart Holmlund borde väl, med sin stil, välkomna en engagerade debatt – där ju även röster höjs till hans försvar – hellre än att vifta undan den som varande under hans värdighet.
Problemet med Lennart Holmlunds inställning till läsarkommentarer är alltså inte att han är mot anonyma sådana direkt under sin blogg, utan att han själv använder sig blogg för attacker och angrepp i så medveten och stor utsträckning.
I den position som han har borde det vara självklart att då också bejaka möjligheten för medborgare att i olika former reagera och diskutera.
