Umeås framtid som kreativ stad

I min lördagskrönika skriver jag om Umeås framtid som kreativ stad:

’Umeås framtid som kreativ stad

Det senaste numret av den tyska tidskriften Der Spiegel handlar om trendiga, coola så kallade ’Second cities’.

Uttrycket syftar på städer som utan att bli megastora metropoler lockar till sig företagsamma och innovativa människor genom överblickbarhet, trygghet, karriärmöjligheter och mötesplatser för det som med ett modebegrepp kommit att kallas den kreativa klassen.

’Glöm London och Paris’, ropar Der Spiegel ut på omslaget, ’Europas coola städer är… Amsterdam, Barcelona, Dublin, Köpenhamn, Tallinn, Hamburg…’

Uttrycket ’den kreativa klassen’ har lanserats av ekonomen Richard Florida. Genom föreläsningar och boken ’The Rise of the Creative Class’ har han lagt grunden till en uppmärksammad och ofta anammad teori om hur vissa grupper i samhället möts och skapar tillväxt i städer präglade av TTT: Teknologi, Talang och Tolerans.

Den dynamiska, bohemiska, öppensinnade smältdegel av idéer och projekt som den kreativa klassen – akademiker, ingenjörer, tekniker, konstnärer, läkare, designers, affärsmän, entreprenörer, journalister osv – skapar är den bästa grogrunden, så kan teorin sammanfattas, för framsteg och utveckling i en region.

Richard Floridas tankegångar har kritiserats för att vara ett briljant men vilseledande sätt att vända på orsakssambanden.

Det hans resultat visar, som bland annat välfärdsforskaren Andreas Bergh vid Ratio framhävt, är kanske bara ett välkänt, föga upphetsande samband mellan kvalificerad utbildning och tillväxt.

Högre genomsnittlig utbildningsgrad brukar ju i sin tur ofta gynna tolerans, mångfald och variation. Satsa på den gamla hederliga skolan, alltså, och ge alla elever chansen.

Det är inte lika eggande som att försöka subventionera och kommunalpolitisera fram trendiga stadsmiljöer för tillväxtgenererande människor, men mer effektivt, menar Floridas kritiker.

Själv är jag till att börja med ytterst tveksam till kopplingen mellan begreppet kreativitet och några utvalda karriärvägar.

Jag tror man når längre och förstår fenomenet bättre genom att lyfta fram det kreativa förhållningssättet som finns hos individer eller grupper inom alla olika yrken och samhällssektorer.

Förmåga att formulera problem och hitta lösningar, analytisk och intuitiv begåvning och entreprenörsanda, behövs i alla sammanhang. Det är bättre att tala om kreativa individer i kreativa miljöer än att kopiera gammal, förlegad klassterminologi.

Men hela diskussionen kring Richard Floridas teorier har förtjänsten att betona hur viktiga miljöer som tillåter och främjar kreativitet är för städer och regioner med vilja att växa, hetta till, attrahera, vinna.

Och även om politiker ska akta sig för att tro att de med ekonomiska medel och typiska kommunalpolitiska projekt kan sätta igång dynamiska processer som måste börja av sig själva, så spelar givetvis stadsplanering en viktig roll.

Det finns en rik flora av forskning och filosofier kring vad kreativitet och kreativa miljöer egentligen består av.

Den amerikanske sociologen Ray Oldenburg har myntat det användbara uttrycket ’den tredje platsen’ för att beskriva var socialt umgänge och utbyte mellan människor äger rum i en stadsmiljö utanför hemmen och arbetsplatserna.

Den svenske geografen Gunnar Törnqvist har i boken ’Kreativitetens geografi’ analyserat vilka typer av miljöer som brukar stimulera förnyelse och nytänkande.

Det handlar mycket om närhet och kontakt mellan människor på koncentrerade platser i städer som uppmuntrar till möten. Och som väntat fungerar stela, tröga, homogena strukturer hämmande.

Huruvida Umeå bäst låter sig beskrivas som en stor småstad, en liten storstad eller en unik regional huvudstad är intressant att diskutera. Framtidsutsikterna är inte självklara, vilket VK:s nyhetsartikel i dag om det stora antalet distansstudenter understryker.

Att Umeå har många drag av kreativ, trendig andrastad i en svensk kontext är uppenbart. Det är på sikt långt viktigare än kvantitativa mål. Men hur kan statusen bevaras, så att utvecklingen inte stagnerar?

Svaret är förutsägbart: Bra skolor, framstående universitet, pålitlig social service, konkurrenskraftigt företagsklimat och dynamisk arbetsmarknad – klassiska liberala politiska målsättningar.

Men också attraktiva stadsmiljöer fulla av idéer är viktiga.

Så när planerarna ändå står i färd att fatta avgörande beslut om nya kvarter eller centrala byggen kan de med fördel ställa sig frågan: vad gynnar bäst det kreativa mötet mellan människor i framtidens Umeå?