Tröst, Tunström och en kapsejsad roman

Häromdagen citerade jag Göran Tunström. Av någon anledning har jag lite svårt att komma in i hans romaner, medan mitt exemplar av tänkeboken ’Under tiden’ – som har skrivkramp som ett tema – är sönderbläddrat.

När det är kämpigt med en text och en idé löses upp i goda ansatser utan sammanhang kan man trösta sig med den här dagboksanteckningen i ’Under tiden’ från en som verkligen kunde hantverket:

’Idag såg jag min roman kapsejsa och gå till botten; länge har jag vetat att den haft slagsida – att jag inte förmått surra lasten. Vrakdelar flyter omkring. Kommer några att nå land, där jag som en annan Robinson kan bygga ett litet regnskydd?
Jag vet inte om jag orkar. Det är stilla i rummet här på Rue Guisarde. Paris-solen lyser, efter månader vid skrivbordet, efter ett år! Jag borde gå ut och se om jag kan tillföras något nytt, jag tvivlar, jag sitter fast i projektet.
Jag fick min palett och kanske har jag förbrukat alla dess färger vid det här laget. Varför reste jag inte till Tjita?’