Fullmäktigefloskel

Det händer nästan varje fullmäktigedebatt att någon ledande socialdemokrat går upp och vittnar om verkligheten med orden (ungefär): jag träffar bara nöjda människor, så inte kan det finnas något fog för den där kritiken, ingen framför ju den till mig.

Kan inte någon – ABF kanske? – hålla en kurs med socialdemokraternas ledning i Umeå och berätta om hur medborgare av rationella skäl tenderar att uppträda inför makthavare?

Den där typen av kommentarer står nog många upp i halsen, när makthavare inte vill erkänna att de faktiskt är just det – och att det inte är alldeles säkert att människor vågar eller orkar yttra kritik och missnöje till just dem.

Därmed inte sagt att det inte kan stämma att många är nöjda.

Men socialdemokratins makthavare i Umeå är inte i rätt position att uppträda som vittnen på just den punkten.