Babij Jar
En av 1900-talets största dikter, bästa dikter, fortfarande mest levande dikter, är enligt min mening Jevgenij Jevtusjenkos Babij Jar från 1961, som översatts helt lysande till svenska av Hans Björkegren.
Det är en oöverträffad vidräkning med antisemitismen.
Den måste läsas i sin helhet, men en berömd passage mot slutet lyder:
’Vildgräset susar över Babij Jar, och träden
står likt stränga domare.
Allt skriar ljudlöst här.
Jag står med blottat huvud
och känner hur jag sakta grånar.
Jag själv är blott ett ljudlöst skri
över de tusenden som vilar här.
Jag är var pojke som blev skjuten här.
O ryska folk, mitt ryska folk, jag vet
att du i djupet av din varelse
är internationellt. Men alltför ofta
har män med besudlade händer
brukat ditt rena namn.
Jag känner mitt hemlands godhet.
Hur vidrigt då att judehatare
djärvts kalla sig stolt
’Det ryska folkets förbund’!
I mig finns intet
som kan glömma detta!’
Det är en gripande dikt, läs den om ni får chansen.
