November, du lyxsvit för depressioner

November, du hunsade, förtalade som låter oss skrapa förråden på gnista, kraft och glädje, du som tvingar oss att ställa fundamentala frågor om huruvida det verkligen är någon tröst att det som är botten i oss kanske är botten även hos andra.

November är som en lyxsvit för depressioner.

När jag i söndags kämpade med barnvagn genom snöslasket uppe på Berghem – slet, drog, lyfte, svor (fast bara inombords förstås) på en promenad i riktning ner mot stan – hade jag köpt lott av vem som helst som hade lockat med resa till varmare breddgrader.

Men så tittar man ut på soluppgången en glasklar, tidig morgon och tänker: så illa är det inte ändå.

För hundratals år sedan måste ju förfäderna ha sett skönhet och mening även i rusket.
Kanske har den känslan överlevt någonstans djupt inne, kanske är det den som ropar när det är varmt i lägenheten, teet ångar och snön utanför gnistrar lite i väntan på att bli blöta och elände?

(För en duell mellan, om uttrycket tillåts, veteraner på temat november rekommenderas detta inlägg av Mats Rosin i VF och detta inlägg på Peter Swedenmarks blogg.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.