SVT, Eva Hamilton och en del lovande tecken

Svenska Dagbladet hade i går en intervju med Sveriges Televisions vd Eva Hamilton.

Hon övertygar betydligt mer när hon talar om det framtida innehållet i public service än när hon i den pågående SVT-kampanjens efterföljd misstänkliggör de reklamfinansierade kanalerna.

Vi var inne på detta redan i gårdagens huvudledare.

För missförstå mig inte: även om jag tycker att licensmodellen bör avskaffas och mångfalden och det stora antalet kanaler på tv-marknaden i dag är en befrielse som det enbart finns anledning att välkomna, så är jag samtidigt anhängare av public service som princip mitt i denna mångfald.

När SVT och SR är som bäst, och det händer ju, är det också lätt att argumentera för den ståndpunkten. Public service har en enorm potential.
När SVT och SR är som sämst, och det händer ju, undviker man gärna att ta upp ämnet.

Sveriges Television har haft märkbart svårt att förklara hur man ser på sitt uppdrag de senaste åren. Eva Hamiltons tillträde har inneburit en skärpning och ett uppvaknande i positiv mening.

Därför känns den pågående kampanjen mot andra kanaler så konstig och nervös, ett uttryck för bristande självförtroende i ett läge när självkänslan tycktes vara på väg tillbaka.

Eva Hamilton signalerar nu att Sveriges Television ska bryta något med det hattiga sneglandet mot tittarsiffror och fånigt definierade målgrupper, och istället satsa mer medvetet på kvalitet, tyngd, fördjupning, kultur, kunskap, regionalt tänkande och public service-uppdragets kärna, utan att nödvändigtvis ge upp genrebredden.

Det låter lovande. Med sådana ambitioner finns det ingen anledning för Sveriges Television att slösa tid, prestige, resurser och anseende på kampanjer som mest påminner om monopoltider ingen rimligen kan vilja ha tillbaka.