Mona Sahlin i utspel utan sans och rimlighet
För övrigt noteras att Mona Sahlin på gårdagens DN-debatt måste ha försökt att sätta något slags rekord i onyanser och överord när hon anklagade regeringen för att svika vallöften på ett sätt som ingen annan regering någonsin och för att misslyckas med jobbpolitiken.
Tonfallet är så hysteriskt att få lär ta det på allvar. Desto fler lär bli besvikna över att Mona Sahlin nu tydligen väljer den typen av oppositionsretorik, när förväntningarna på något mer seriöst från hennes sida trots allt fanns där.
En opposition ska kritisera, men något lite sans och måtta kan man trots det kräva.
Det finns en hel del som man kan invända mot alliansens första år vid makten, men är det något den nuvarande regeringen lyckats med så är det ju just att främja jobben. Och om man jämför hur den här regeringen håller sina vallöften framstår den som pålitlig i jämförelse med sina socialdemokratiska föregångare.
Det är överraskande att socialdemokraternas ledning uppenbarligen är så nervös (eller internt pressad?), trots de höga opinionssiffrorna, att den känner sig nödgad att plötsligt gallskrika på detta sätt istället för att föra en seriös debatt. Det är trist och bådar inte gott för debattklimatet.
Om man nu känner ett sådant behov av dramatiska utspel kunde man väl ha passat på att presentera något litet innehållsmässigt om det egna regeringsalternativet i stället. Men det hade väl knappast räckt till en debattartikel.
