En röra inom och kring polisen som inte inger förtroende

Bakgrunden till rikspolischefen Stefan Strömbergs omplacering är inte entydig och kritiken som framförts blandar sådant som säkert är berättigat med annat som inte övertygar lika mycket.

Att förtroendet mellan Stefan Strömberg och delar av poliskåren är raserat står utom tvivel och att den nu avgående rikspolischefen inte i sitt ledarskap lyckats få tillräckligt många med sig är också uppenbart. Så långt kan man konstatera faktum. En del av kritiken mot hans sätt att sätta upp mål som antingen varit för stelbent kvantitativa eller för självklara kan också ha fog för sig.

Men kritiken mot att rikspolischefen varit för krävande och inte gett tillräckligt med beröm känns inte direkt övertygande från en poliskår som inte bara kämpar med att återfå medborgarnas förtroende, utan också har stora problem, både organisatoriska och resursmässiga.

Sedan länge finns en hård kritik mot polisens oförmåga att lösa och hantera vardagsbrottsligheten. Den senaste tiden har också polisens möjligheter att med nuvarande organisation och arbetssätt bekämpa den grova brottsligheten ifrågasatts.

Svensk polis står oundvikligen inför reformer och förändringar, och att en rikspolischef ska driva på i det arbetet, även tala om resultatmål och inte enbart vara tillfreds med allt och alla när resultaten uteblir är självklart.

Hur det går med den reformprocessen nu är högst oklart, och det i sin tur är sorgesamt. Innebär Stefan Strömbergs avgång att reformmotståndare inom polisen vunnit en delseger?

Vilken roll har egentligen den allt konstigare Thomas Bodström (s), som tillsatte Strömberg, spelat de senaste dagarna?

Ordföranden i riksdagens justitieutskott har trots sitt tunga uppdrag tid med både det ena och andra vid sidan om, nu alltså även tid att driva på Strömbergs avgång via småmysko uttalanden.

Och varför framstår regeringen som återigen lite handfallen och fången i ett skeende den inte förmår ta tag i?

Någonstans måste hela uppmärksamheten inom och kring poliskåren vridas tillbaka mot det väsentliga: hur kan förtroendet för polisen upprättas genom ett effektivare och bättre fungerande polisarbete, både mot vardagsbrotten och mot den tunga brottsligheten? Vilka resurser behövs, vilka organisatoriska reformer krävs, vilka attitydförändringar och nya insikter inom polisen är nödvändiga?

De senaste dagarnas händelser har inte fört polisen framåt.