Först: SVT och Strindberg och fastklamrande vid sargen

Nu är jag tillbaka i matchen igen första arbetsdagen efter en julledighet där jag lyckades koppla bort nyhetsflödet nästan helt (vilket gjort gott på många sätt), men blev mycket besviken på SVT:s Strindbergsdrama.

Och det är förstås ett givet ämne för årets första blogginlägg från min sida:

Med tanke på den uppsättning begåvningar, några av de allra bästa, som samlats till satsningen hade jag höga förväntningar på hela projektet.

Men tyvärr och överraskande nog kändes det hela väldigt traditionellt, ängsligt, kostymposerande, kulissartat och trevande – som om 1800-talets Stockholm och August Strindberg gjort alla inblandade nervösa för att göra fel och försiktiga i umgänget med teman, miljöer och själva tv-dramats normer.

Det var kompetent genomfört förstås, men jag hade hoppats på långt mer än så, något riktigt levande, virvlande och nyskapande som skulle föra den rika svenska tv-dramatraditionen in i 2000-talet.

Satsningen utstrålade en del av det som ofta är problemet även med svensk teater: bristen på förnyelse och en oförmåga att – om jag får låna ett uttryck från kulturchefens nyårstal här i Umeå – ’släppa sargen’.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.