Fullmäktige – betydelselösa debatter ett problem

Min text om partiernas och valsystemens behov av förnyelse illustreras av dagens fullmäktige i Umeå.

Kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skriver på sin blogg i dag att argumenten som framförs från talarstolen i dagens fullmäktigesammanträde inte lär ändra innehållet i besluten då partierna redan fattat sina beslut på gruppmöten innan.

Det stämmer, men det är ju just det som är problemet, i fullmäktigen som i riksdagen: att debatterna upplevs sakna betydelse, att allt redan är beslutat i slutna rum någon annanstans, att partipiska och kollektivt uppträdande lämnar alldeles för lite utrymme åt de enskilda ledamöterna.

För de flesta låter det, tror jag, väldigt konstigt att valda ledamöter i partigrupper inte tillåts rösta efter övertygelse utan styrs av anvisningar, direktiv och kollektiv disciplin. Det krävs givetvis i flera sammanhang en samordning och en förutsägbarhet i hur partiernas ledamöter röstar, för att det ska vara möjligt att bedriva en sammanhängande politik.

Men det gäller betydligt mer sällan än dagens partier tror och i ett friare personvalsystem (alltså friare även i hur partierna väljer att bejaka det) skulle den aspekten vara en del av väljarnas beslutsunderlag vid valurnan när kandidater kryssas eller inte.

Varför skulle egentligen någon vilja lyssna på eller besöka en debatt som redan innan deklarerats som betydelselös för beslutens innehåll?

Det här är en bra illustration av varför det vore välgörande med ett mycket mer utvecklat personval som levandegjorde politiken och upprättade betydelsen av de offentliga, demokratiska debatterna i beslutande församlingar.

Sedan är det en annan sak att fullmäktigedebatterna i Umeå skulle kunna kortas om debattörerna höll sig till ämnet och inte som ofta sker svävade ut i samma inrikespolitiska valtal med vissa förutsägbara fraser gång på gång.