Svar till Tamara Spiric
Våra ideologiska utgångspunkter skiljer sig mycket starkt åt, men jag brukar uppskatta vänsterpartiets Tamara Spiric som en stridbar men saklig debattör, en av Umeåpolitikens bästa. Ibland, sällan men dock, är vi till och med överens.
Men i den här debatten tycker jag att hon hänger sig åt en mycket märklig debattstil.
Jag kritiserade på tisdagens ledarsida i en signerad text hur delar av vänsterpartierna i fullmäktige – i en debatt om starta eget-kurser – slängde oerhört föraktfulla glåpord mot sina motståndare och ljög ihop en påhittad fiendebild utifrån vilken de sedan tillskrev allianspartierna ondska och illasinnade, ohederliga syften, istället för att föra en saklig debatt i sansat tonfall.
Av andra politikerbloggar här på vk.se att döma var jag inte ensam om att uppfatta delar av vänsterns debattstil som stötande.
Jag har aldrig invänt mot att vänsterpartierna driver sin ideologiska linje med engagemang, jag har alltid bejakat det och sedan kritiserat deras linje i sak. En sådan debatt mellan olika ideologiska utgångspunkter är uppfriskande för den lokala demokrati som annars ofta är utpräglat pragmatisk.
Men den kan föras på ett seriöst sätt, även när avståndet mellan olika positioner är stort.
Jag kritiserade därför det måttlösa sätt på vilket delar av vänsterpartierna i fullmäktige försökte föra ner debatten på lägsta tänkbara nivå.
Jag kritiserade deras debatteknik att just undvika sakfrågan för att istället svartmåla och smutskasta alla meningsmotståndare som inte sluter upp bakom vänsterpartiernas politiska modeller.
Tamara Spirics har svarat på sin blogg, och – som om hon indirekt ville illustrera och bekräfta att min kritik var berättigad – fortsätter hon i precis samma stil och kallar mig nu för en förespråkare av totalitarism.
Tänk att ett förslag om starta eget-kurser (ett förslag jag för övrigt i min text inte tog ställning till) kan ge sådana associationer.
Förespråkare av totalitarism: efter ett tag tappar man ju lusten att ens svara, vilket jag tror är mångas reaktion i ett sådant debattklimat.
Någonstans blir det liksom meningslöst att ens försöka föra en vettig debatt när den ena sidan fortsätter att fantisera fritt och sedan kasta de värsta och grövsta invektiv den kan komma på mot meningsmotståndare – utan hänsyn till sakfråga, sanning eller proportioner.
Det är ett debattklimat där få står ut och där oliktänkande inte tolereras utan ska stämplas med smutsiga etiketter, ju groteskare desto bättre.
Det är ett ’om du inte är med oss så är du emot oss och om du är emot oss så representerar du ondskan i världen’-klimat.
Vid ett tillfälle – som vitt jag minns från fullmäktigedebatten – skedde ett övertramp mot vänstern, när en ledamot från ett alliansparti kallade vänsterpartiernas ståndpunkt för "stalinism".
Jag antar att Tamara Spiric, i så fall med rätta, tyckte att det var debatt på låg nivå.
Det var på den nivån som delar av vänstern befann sig under hela debatten och som Tamara Spiric i sin blogg fortsätter att försvara med sina glåpord.
Det är för mig obegripligt att en av Umeås skickligaste politiker inte inser det. Och om hon faktiskt inser det men kör på i samma stil ändå är det ännu tristare.
