Varning för matnationalism

I en signerad text på tisdagens ledarsida varnade jag för överdriven matnationalism:

"Det finns en matnationalism i debatten som varit påfrestande länge och som nu funnit sitt perfekta alibi i klimatengagemanget.
Många föräldrar, berättar VK på nyhetsplats i dag, hör av sig till skolorna och kräver svenska råvaror i skolmaten. Det finns givetvis ett stort antal argument för att korta transporter, göra rationella prioriteringar och stödja lokalproducerat. Så långt, inga skäl till alarm.
Men matnationalism, om den blir automatisk, oreflekterad och populistisk, är inte utan baksidor. Låt mig bara få föra det till protokollet för balansens skull.
Kampen för demokrati och sociala reformer i Sverige har djupa historiska kopplingar till krav på frihandel och sänkta tullar. Det är en logik och erfarenhet som inte kan viftas bort.
Svenska råvaror är ett slagord som antyder nationalitet som kvalitetsmärke: Sverige är inte mer självöverskattande än andra på den punkten, men lika fullt självöverskattande. Det visar hur svårt det är att hålla fler än en fråga levande åt gången. Nu är det klimathotet som gäller. Världsfattigdomen står inte längre så högt på agendan. Då värderas handel ner. Istället riskerar en självhushållningsromantik att smyga sig på.
Det vore att leda tanken fel i en klimatfråga som är komplex, full av målkonflikter och svåra avvägningar."